Täckesträsket

30623590_10160233393980313_2544472191043371008_n (1)
I måndags hade vi 20 grader. Mina hästar som hade gått 130-140 i helgen, rullade sig svarta, och hade en skön vilodag i hagen.

Sen ser man x antal bilder och filmer på hästar som går ut och rullar sig frenetiskt, vilt påhejade av täckesfanatiker, till och med fortfarande med halstäcke, trots den sköna vårvärmen. Man ser tydligt att hästarna gör allt för att bli av med täckena. Vissa går in för att poängtera vad som är rätt och fel. Känner inte att man behöver ge sig in i den diskussionen. Man vet ju liksom redan. Idag dök denna upp. En kompis i England, som i morse fick SAMTALET. ”the call” från Badminton, att han hade fått en plats, från den i rankingordning gigantiska väntelistan.. här är bilden på hans häst idag. ”jag får nog ta in och klippa den” sa han. Jag brukar undvika att vara nedlåtande, men en sak är säker, de flesta av er, eller era hästar kommer aldrig att ställas inför en så hård ansträngning som väntar dem om en månad. 

30689255_10160245912075313_1551946029652246528_n.jpg

Alla har vi våra svagheter, dåliga ursäkter, och bekvämlighetsskäl. Låt oss hoppas att de flesta hästar slipper lida av de här dåliga orsakerna. Onödig värme är svårare för en häst att ta hand om än lite kyla. Vilket leder mig in på en annan täckessituation. Vi hade en föreläsning med en veterinär på en landslagsträff. Han förklarade hur förkastligt det är att lägga täcke på för snabbt efter ansträngning, speciellt om det är hög luftfuktighet (typ när regnet hänger i luften). När det är torr luft avdunstar överskottsvärmen från hästen lättare. När luften är fuktig så har hästen svårare att göra sig av med fukt och värme pga att luften är mättad med fukt. Kroppstemperaturen stiger ju vid arbete, och hästen får då svårare att återfå normal kroppstemperatur. Visste ni att man uppmätt temp på hästar i hårt arbete upp till 43 grader? Det kan ta upp till två timmar innan den är tillbaka i normaltemp. Kan vara värt att tänka på när man ridit ett hårdare pass. Vänta med täcket lite!

cropped-bluppan2.jpg

Jag har en massa terrängträningar, och en hel del hoppträningar. Har lite svårt för att man rider, och hoppar med fladdrande ländtäcken. Tror någon på allvar att ett flaxande täcke på rumpan ger någon typ av värme? Jag kan köpa att en helklippt häst i isregn behöver skyddas under framskrittning, men sen har det verkligen ingen betydelse! Sen finns det dessutom en del hästar som blir spända av att det fladdrar bakom sadeln, men det kan man ju hoppas att ryttaren känner.

Det pågår en ganska vild diskussion om man kan ha täcke på avelsston. Jag tycker verkligen inte att oklippta hästar behöver täcke, och när det gäller dräktiga ston så behöver de alla ADE-vitaminer de kan få av solen. (solen går igenom molnen, så ja, det finns sol även under den mörkare årstiden) och när de fölar och är digivande kan jag inte se en enda anledning som motiverar att ha täcke. Om de är frusna får de hellre vara inne en stund. Jag har sett motiveringar att de är flugkänsliga, har eksem och annat. Då får man hitta andra lösningar med tak, olika typer av solskydd-inte täcke, som fölet kan fastna i… att de blir smutsiga är inte en anledning att täcka ett avelssto!

Täckesträsket har blivit djupare än man kunde ana.

Det är inte så enkelt att en spegelblank, välryktad häst är den som alltid mår bäst, det finns något under leran som kanske inte syns.

Heja våren som kämpar på, det gör vi också.

Ps, glöm inte att kolla in Ben Hobday i Badminton!

30441712_10160233394310313_7955315975304249344_n

Advertisements

Benkas lösdriftsanläggning

På begäran ska jag visa litet hur mina lösdriftsboxar ser ut, och hur jag sköter dem till vardags. Jag tog några bilder en vanlig morgon i ett snöigt mars-Skåne.

Vi har en ganska vanlig gård, med en innergård, inte kringbyggd, men stalldelen är i vinkel, och har mark i anslutning till stallet, på baksidan. Där har vi tre större hagar, ca ett hektar vardera, plus en mindre hage som används till nyfött föl, och ibland om någon häst skadat sig, och behöver stå mer stilla. Den är delvis hårdgjord. I stallet finns totalt 5 boxar, varav en är byggd som fölningsbox, och är 35 m2. I bakkant av den ena byggnaden har vi tre storboxar, som har öppning bakåt, ut mot hagen, så hästarna kan gå ut och in som de vill. Längst fram finns krubbor, så att man kan fodra över kanten om man vill.

29747199_10155680332243277_265629279_o

Utfodring

Jag har delat upp hästarna så att de oftast går 2 eller 3 ihop, på sommaren slår vi ibland ihop två hagar/ lösdrifter, och sparar en hage som ev sås om. Då är de yngre hästarna på bete, så att man kan spara eller så nytt. Jag ställer inte ut hel bal grovfoder i hagarna, utan fodrar flera gånger dagligen, så att alla får lagom mängd hö/hösilage. Vissa får mer eller mindre fri tillgång, andra litet mindre, försöker para ihop dem mest utifrån behov av fodermängd. Om någon är extremt lättfödd, så ser jag till att rida den medan den andra hinner äta litet extra, eller stå inne en stund efter ridning och torka (och banta) till exempel. När det gäller kraftfoder så tar jag oftast in en häst från varje del så att de får äta ostört, eftersom alla inte får samma foderblandning, vissa får lusern osv. De yngre hästarna äter ofta samma foder, och kan äta samtidigt i varsin krubba utan problem. Jag fodrar med Lympos utmärkta müslisortiment. Den som fått mest (en stor häst som då gick 3 och 4* fälttävlan) fick max 3 kg, de flesta ligger runt 1,5-2 kg, och unghästarna något mindre. De får kraftfoder 2 ggr/dag. En häst får 4 fodringar pga en skada nära käkleden som gör att hon har svårt att tugga. (krossade ett ben ovanför ögat) Hon äter flera kg uppblött grönpellets/ dag för att kompensera hennes dåliga tuggförmåga. Jag fodrar även med lite morötter bland annat, och det går bra att ge i krubborna när alla hästarna är där. Av någon anledning verkar det inte bli någon direkt osämja över morötter.

29746796_10155680325093277_2133667201_o 

Oftast lägger jag ut hö i hagarna. Bara när jag tycker det är för dåligt väder för mig att gå ut i, eller om det är hård blåst, kan de ibland få hö inne, och det samsas de bra om. På morgonen ger jag dem oftast en mindre högiva inne, innan de ska ridas, och kraftfodrar efter ridning. På så vis behöver jag inte hämta dem i hagen när de ska in för ridning, vilket sparar ganska mycket tid. Vissa äter allt, andra går ut en stund och kommer in igen. Under sommarsäsongen behöver de inte alltid mycket grovfoder, utan äter mest gräs.

Eftersom storboxarna är byggda i stallbyggnaden är det extremt lättskött, hästarna kommer direkt in i stallet, och behöver inte ledas in eller ut till en hage. I stallet har jag två uppställningsplatser, varav den ena har spolmöjlighet, så där kan man göra i ordning, klippa, sko och annat man behöver göra. Jag brukar plocka alla högar och ströa i samband med fodring, så att hästarna är ute och äter. På vintern blir det kanske två gånger/ dag, och på sommaren räcker ofta ett par gånger i veckan, då får man mocka mer i hagarna. Sen tar vi ut halmbädden med en bobcat när den blir för hög.

29748693_10155680327893277_1753010949_o

Klippning

Många har frågat om jag klipper hästarna. Jag har både hel- och halvklippta. De som tävlar mer på vintern (hopphästarna) är ofta helklippta, men jag har även haft någon som tävlat mycket och varit halvklippt. Det i så fall om det är en häst som är litet frusen av sig. Jag klipper dock inte nedanför knän och haser, då är risken för mugg för stor. Trots dränering utanför ingångarna så rör de sig ju ändå mer i fuktig jord, så jag vill inte riskera det. Jag har till och med ridit internationell hoppning med håriga ben längst ner, och jag är nog den enda som har det. För mig är det viktigare att de inte får hudsjukdomar, många får ju även problem med infektioner av ny sand utomlands, och det har vi sluppit. Så jag kan stå ut med det. De som tävlar mest på sommarhalvåret (fälttävlanshästarna) är ofta halvklippta. De går bara några enstaka hopp- och dressyrtävlingar på vintern, och jag tycker det är skönt att de kan bli av med täckena så fort det går på våren, och även få dem på sent på hösten, så de får mycket vitaminer av solen, och inte behöver börja frysa, eftersom de går ute mycket, eller hela tiden. Det räcker ofta med ett regntäcke (100 g) om de har päls kvar på ryggen.

De som går på lösdrifterna och är klippta, har lite tjockare täcken(200 g), med löstagbar hals, som de får på vid sämre väder. På det viset behöver inte alla manar bli skavda, som de gärna blir om man alltid har hals. Om det är extremt kallt och blåsigt får de även ett undertäcke. Avänder gärna ett Ceratex-täcke, med keramiskt material, under. Avelsstona och unghästarna är såklart oklippta, och även otäckade. De fryser aldrig, oavsett väderlek.

29339603_10160135424575313_7279715506519539712_n

Fördelar och observationer

På sommaren framför allt blir man mindre tidsbunden, då de alltid har litet gräs. De bryr sig inte alls om fodringstider, utan är lika glada klockan 7 som 9. För övrigt har jag studerat dem ofta på natten, och de är väldigt ofta ute fram till 01-03, medan de flesta sover tidig morgon vid 5-tiden, för att sen gå ut igen runt 7. Personligen ser jag bara fördelar med en här hästhållningen. De håller sig mjuka i kroppen, även om de ibland får vila ett par dagar, då jag är på tävling. De heta blir lugnare, och de som jag innan trodde skulle bli trötta, har blivit piggare. Jag gissar att de får så bra kondition att de orkar mer. Hittills, efter att ha jobbat i 20-talet år med olika lösdriftssystem för både unghästar och tävlingshästar, har vi inte haft några problem med varken kolik eller olater såsom krubbitning, vävning eller annat. Inte heller några sparkskador (peppar peppar) utan endast någon enstaka staketskada. <

Nu, tro det eller ej, så laddar vi för en påskhelg med fälttävlan i Tågarp, så vi hoppas den där Bore håller sig borta.

29829610_10155680331078277_1338405244_o
Betina Beakley (3* fälttävlan och 140-hoppning), Isle of Lime (115 hoppning) och Ard Greyman Attyrory (145 hoppning och 1* fälttävlan inkl unghäst-VM) 

 

29693846_10155680329238277_2113566190_o
Avelsavdelningen med avskiljningsbox
29748693_10155680327893277_1753010949_o
Inifrån den större boxen, här med Grey och Alicetheboxer plus Bettans rumpa
29693266_10155680322683277_1177069560_o
T v fölningsboxen och längst bort foderutrymme och stora boxen
29747167_10155680321888277_1767437541_o
Fölningsbox och lilla boxen t v 
29829443_10155680317968277_550882636_o
Genomgång från logen med lösdrift till stalldelen
29747123_10155680316573277_453706003_o
Boxar och broddutrustning som kommit väl tillhands den senaste månaden

29665751_10155682866213277_1653184600_n

Framtiden

blogg2

Nu är jag lite chockad, och orolig.

Hur mår hästar egentligen, och hur kommer det att bli i framtiden? Är det verkligen normalt för många att hästar knappt är ute, och om och när de är det, då endast i små rutor, ensamma? Ja ok, jag vet att jag tjatar lite om detta, men kan inte låta bli. Jag har ganska många hästar på lösdrift, inklusive flera svårklasshästar i två grenar. Jag menar inte att alla måste ha sina hästar på lösdrift. Att alla hästar mår bra av utevistelse, både mentalt och fysiskt, kan jag inte backa på. De mår bäst av att röra sig hela tiden, och jag köper inte att dagens hästar är så känsliga att de inte kan vara ute i minusgrader. När vi kommer till sällskap i hagen, så tror jag på riktigt att många hade haft mycket mindre hanterings- och ridproblem om deras häst fick gå med andra hästar. De behöver stimulans och de blir smarta i kroppen, små rörelser hela tiden kring varandra, som skapar hållbarhet. Nu slutar en del läsa, och andra tycker jag är galen, för de (hästarna alltså) är så värdefulla att man inte vågar riskera detta. Hästar behöver springa av sig, och det är inte farligt om de gör det ihop med en lämplig kompis. Om man inte vill eller vågar galoppera på ute ordentligt, så är det bättre om hästen får göra det i hagen. Många tar in hästen så fort den springer i hagen. Det är ett naturligt behov som den försöker tillfredsställa. Låt den göra i hagen det du inte vågar i ridhuset!

Är det på allvar bättre att den enda rörelse hästen får är på volt, eller i helt kontrollerad motion, så att den sen inte tål minsta grästuva den ska passera? Läste idag ett inlägg på en avelssida (inte svensk) att det finns uppfödare som separerar sina hästar efter avvänjning från modern, så att de aldrig får röra sig fritt ihop med andra hästar. Har de här människorna missat all forskning om hästens tidiga utveckling fysiskt? Skelett, senor, muskler och ligament utvecklas endast under rörelse de första åren, och detta kan inte kompenseras med träning senare i livet. Givetvis motiverar de detta med hästens höga värde. Hur mycket är en häst värd när den är 8 år och sönderbehandlad i alla leder och kanske även i ryggen? Fast såklart, det drabbar ju inte uppfödaren? Eller? Hur länge kan den här utvecklingen fortgå? Det är ju inte speciellt långsiktigt tänk om det sen visar sig att hästarna inte håller. Fast det dröjer ju litet innan man upptäcker det såklart.

blogg4
Foto: Falkenbergs Foto

 

Hur är det sen med kolik? Är det bara otur? Kolik kan ha olika orsaker såklart, men det händer oftare när hästar står stilla med för lite motion, reser, dricker dåligt mm. Tbt lösdriftssnacket.. hästar på lösdrift får i princip inte kolik. Såklart kan det hända om de får dåligt foder eller liknande, men det kvittar ju var de står då. Sen ska vi inte prata om alla olika tillskott som folk stoppar i sina hästar. Har man koll på att de inte får för mycket av en mineral som kroppen inte kan bryta ner, om man ger tre olika tillskott? När jag nu är inne på foder och så, måste det även nämnas att väldigt många hästar är feta. Fattar man att belastningen ökar med väldigt mycket vid ganska liten övervikt? Hästens leder tar en massa stryk, vi snackar ju inte 5 kilo här utan 50… plus farten, alltså med den hastighet benet slår ner i marken, om det så är i landningen på ett hinder, eller i en ökad galopp. Det blir många kilo!

Om man fått uppleva en 12-16 år gammal svårklasshäst (eller ännu ädre) som kan sitt jobb, och man bara behöver fila på detaljer för att uppnå toppresultat, så inser man hur oviktigt det är att de är på topp mellan 6-8 år, även om trenden idag är att de är ganska odugliga om de inte gått minst ett championat i den åldern. Ok, tillbaka till själva hästhållningen. Hur blev det så här?

Vi har haft en häst till salu ett tag, den har hyfsade resultat i två grenar, kan vara en läromästare. Efter en olyckshändelse fick den under en kort period stå i liten hage ensam. Den blev ganska odräglig, utvecklade mötesskygghet, försökte vända då och då, och blev allmänt stressad. När den sen får gå ute med andra och motioneras regelbundet inklusive galoppera ute ofta, så är den väldigt enkel för vem som helst. Ägaren har då satt som krav att köparen ska kunna tillhandahålla liknande hästhållning, men nej, det har verkligen inte lyckats… ”Men den kan ju se andra hästar i hagarna bredvid” och ”jo, jag rider ut om det är fint väder” osv. Tycker folk på allvar att det är samma sak om deras barn får titta på de andra barnen när de leker utanför fönstret? Eller får inte barnen gå ut och leka för att de kan skada sig? Jag blir mörkrädd. Nu vet jag att allt inte var bättre förr, men jag kan verkligen inte ens minnas om man funderade på att man skulle skada sig när man klättrade hejvilt omkring ute med sina kompisar. Eller att någon sa åt en att det kunde hända. Hörde idag att man nu ska EU-anpassa lekplatser och ha gummimattor som barnen kan falla på osv. Är dagens barn också känsligare?

blogg3

Jaha, vart kommer jag med detta då? Inte så långt, inser jag. Jag vet många som tycker att hästar enbart kan gå ut med skydd på, bara ridas på helt kliniskt underlag och aldrig någonsin skulle få gå med en annan häst. Jag vet också väldigt många som behandlar sina hästar regelbundet, och anser att det är fullt normalt. De yngre tar detta till sig och växer upp med att det är så det är. Att hästar måste behandlas hela tiden. Så är det inte. Inte om de fått en bra uppväxt, på kuperade marker, med kompisar, och får fortsätta med det. Får varierad träning på olika underlag, återhämtning efter ansträngning (har inget att göra med om hästen har bra kondition eller inte, alla måste få återhämtning) och även efter långa resor, som är ansträngande även för en van häst. Då håller de bättre. Unga hästar behöver längre viloperioder, de är inte färdigväxta, har inte den styrkan, kan inte tävla i 12 månader i sträck. Spelar ingen roll hur vältränade de är. De måste få vila.

Jag vågar påstå att mina hästar har bättre kondition än de flesta tävlingshästar. Absolut har de flesta fälttävlanshästar bra kondis, men det har smugit sig in en hel del inomhusryttare även i den sporten. Läskigt. Kan inte hålla i längden. Man ser fler rakade rutor även på fälttävlanshästar numera. Alla kan få en skada, det handlar inte om det. Men man måste rannsaka sig själv om hästarna måste behandlas vid upprepade tillfällen. Sen kan man inte rida på samma underlag hela tiden. Om man tycker att man har det perfekta underlaget, numera nästan bara fibersand som gäller.. det är inte perfekt att rida på hela tiden! Har mycket ”broms” i sig, sämre glidmoment, vilket är naturligt för hästens rörelseapparat. Ger fantastisk känsla att rida på, men bara för det kan man inte tro att det är bra till 100% av träningen.

Nej, det är inte alltid kul att trava ut i skånsk snålblåst på grusvägarna. Men det måste göras. Hitta några backar att jobba i. Många lastar flera gånger i veckan för att åka till ridhus. Vi lastar för att åka till backar och galoppslingor när underlaget hemma inte är tillräckligt bra för att galoppera ute. Tänk i nya banor! Inget är omöjligt, skapa en bra värld för din häst att vara i. Om du inte kan rida ut för att hästen beter sig dåligt, ta hjälp med det istället för att undvika problemet. Den kanske behöver komma ut i en ordentlig hage och få utlopp för lite energi.

Hästgårdar är för små, har för lite mark. Ett stort dilemma. Läste ett reportage om ett stort (kanske det största) tyskt stuteri. Marken till gården hade mindre mark totalt till flera hundra hästar än jag har till 7 (!) Markerna blir infekterade, vilket ger en massa andra problem. Om det här är framtiden, eller något folk tar till sig som ett fungerande recept, då är vi riktigt illa ute…

Hoppas våren kommer och hälsar oss välkomna på utearenan snart!

Väl mött

Anna

Blogg1

 

Skador

27459411_10159899329210313_1932381666885689664_n
Foto: Lottapictures

Tänkte sparka igång bloggen igen, efter snart ett år…

Vad som hände? Jo, vi hade ett riktigt skitår förra året, även om man försöker hålla skenet uppe på äkta instagramska.

Började med, som de flesta vet, att Sabrina bröt lårbenet innan jul, och alla våra krafter gick åt för att hålla verksamheten igång, med mellan 15 och 20 hästar som tränas och tävlas.  Nu ska jag inte gnälla, men ett litet sammandrag kommer här:

Jag började enligt plan, trots avbräcket, med att åka till Holland på hopptävling i januari, Gerth körde med Mathias lastbil. Allt var ok, fast vi visste att den frös litet i minusgrader. Det skulle det inte vara. Det blev det. Jag flög direkt därifrån till Finland, och Sabrina och Gerth spenderade en extra dag för att få den att tina, eftersom det blev minusgrader även där. Under tiden lyckades min 3-åring Derby fastna i ett staket och skada sig rejält, så några månader i sjukhage väntade henne, med en skadad tåsträckare.

Derby fick snart sällskap i sjukhagen av Bluppan, som efter Holland fick upprepade hovbölder, via en hovspricka hon haft länge. Längre fram under våren fick hon en allvarlig hovböld mitt i hovsprickan som fick verkas ur, med påföljden att hoven delade sig i två delar. Duktiga Ann- Sofie lyckades skruva ihop den, och efter konsultation avstod jag från betäckning, då vi bedömde att hon kunde vara igång till hösten. Derby däremot bestämde jag mig för att betäcka, så att tåsträckaren skulle få extra tid att läka.

Så långt komna in på våren hade Sabrina kommit igång rätt bra, startade redan i mars i stilterräng, då hände det som inte fick hända, hon lyckades ramla av och slå i benet på en markbom, och bröt lårbenet igen…

Vi kämpar på, det mesta löser sig. Jag passar sen senare under sommaren på att bryta nyckelbenet.. samma dag som jag skulle åka på EM. Åker ändå, operation skulle dröja. Repar mig hyfsat, får en massa hjälp igen, bl a av alla snälla finnar som bodde här. Vi passade precis på att flytta till Västerstad mitt i denna kaos. Undrar om någon egentligen fattar hur sjukt mycket det blev? Maja vet nog 😉

Efter detta tror man att det bara kan bli bättre. Då får Sabrinas ena häst en fraktur på armbågen efter en spark.  Det börjar nu rätta till sig. Men om ni undrar varför vi verkat en aning stressade eller upptagna, så kanske ni förstår.f

Nästa blogg skulle handla om när hästen blir skadad. Det har vi ju tränat lite på nu. Jag tänkte att jag kunde förmedla några tankar kring det. Det finns hur mycket som helst att skriva om det, och jag vet hur jobbigt det känns när det händer. Skulle vilja börja med att säga att man först och främst måste lära sig att gilla läget om hästen får en skada. Inte få bråttom och tänka att man ska skynda på, det blir aldrig bra. Nästa grej är att man måste reflektera över varför den är skadad.

Det finns alla möjliga orsaker till skada. Olyckshändelser, absolut. Otur ja. Men ibland måste man fundera på om det bara är otur? Finns det en risk att man kört lite hårt med en unghäst?  Det är till och med större risk för s k ”stressfrakturer” i hagen om hästen är övertränad osv. Men det är lättare att säga att det hände i hagen..  Att erkänna att den kanske tränat och tävlat lite för tufft för att kvala till något, eller bara pga ens vilja att vara med i cirkusen, det är svårare att kännas vid den den grejen.

Om hästen blir sliten, alltså behöver behandlas i leder eller liknade, är det normalt? Det känns litet som om att man i princip tycker att det är standard att behandla med jämna mellanrum, och sen kör man ofta på precis som vanligt. Jag tycker inte att det är normalt, och att man bör fundera på varför hästen blir sliten. Hoppar man för högt på träning hela tiden? Gör man samma övningar för ofta? Varieras underlaget för sällan? Ett ”bra” underlag är inte bra om man rider på samma hela tiden. Vad är då ett bra underlag? Det kan man diskutera hur mycket som helst. Att rida och tävla på t ex fibersand är ju fantastiskt, men tål hästen verkligen att jobbas på det många dagar i veckan? Det bromsar ju upp ungefär som att rida med broddar hela tiden.

26992757_10159885245135313_7807977200549740345_n
Foto: Lottapictures

En annan variant är att rida hela säsongen, åka och kolla hästen innan vintervila, behandla olika saker och tycka att man kan köra igång som vanligt efter tre veckor, och inte fundera på varför hästen behövde behandlas. Jag menar inte att det är fel att rutinkolla hästar, men man måste under  tiden man tränar och tävlar reagera på om hästen känns annorlunda, om den är jämnt musklad osv. Annars hinner det gå för långt om hästen jobbar oliksidigt, och då kan det vara för sent att reparera med en behandling eller två.  Nästa grej är om hästen blivit opererad, till exempel tagit bort en benbit eller liknande. Man får ett rehab-program, och hästen ska vara igång efter x antal veckor… Från NÄR räknar man att rehab börjar?

Det här behöver en extra förklaring. Man tror att det är från operationen, efter eventuell boxvila som rehaben börjar. Men vänta nu, om hästen haft problem av en benbit så kanske den gått under en längre period och sparat sig, snedbelastat en aning osv. Det kanske handlar om två år eller liknande, även om man inte märkt något större problem, så har den lärt sig att spara på vissa muskelgrupper, avlastat benet och lärt sig ett felaktigt rörelseschema. Alltså tar det väldigt lång tid att bygga upp de svagheter som finns. Alla som haft en skada, gått hos sjukgymnast länge, vet hur jobbigt det är att få igång olika funktioner, och styrka. Kom även ihåg att hästar av naturen vill vara till lags. De klagar oftast inte förrän det gått lite över gränsen. Det finns givetvis individer som känner efter mera och kanske blir bråkiga, och man tycker de är dumma osv.

Kontentan av detta är att tänk efter före, ge hästen tid och ett bra träningsprogram, som ökas långsamt och succesivt. Ha inte för bråttom bara för att du själv vill ut och tävla då fort som möjligt. Då kommer skadan tillbaka, eller något annat händer, eftersom hästen inte hunnit bli stark.

Nu hoppas vi på ett bättre, skadefritt år (om inte annat för oss själva) och att vintern tar slut väldigt snart. Alla vill ut på terrängbanan nu!

22491966_10159461253115313_4202615986626891864_n
Foto: Falkenbergs Foto

 

 

 

Tävling

18119019_10154813673603277_4263377428572250472_n.jpg
Spaghetty i Polen


Ja nu är säsongen igång, utomhustävlingarna börjar i alla fall här i söder nu.

Själva har vi varit i Sopot i Polen i 10 dagar för två tävlingar. Både svenskar och finnar hade väldigt bra tävlingar, och vann nästan alla klasser båda helgerna, plus många fina placeringar. Själv gjorde jag med Bettan en felfri CIC***, sen missade vi litet i CCIn, upp på en bank, så vi bröt för att ha en chans till inom kort. Om man rider en lång tävling måste hästen ta det lugnt ganska länge. Nu red vi bara litet över 3 minuter, så då kan man starta snart igen.

Här kommer tävlingsbloggen, hur går det till egentligen? Jo, det ska du få veta nu.
18336701_10154846174158277_502815931_n.jpg
Dressyrtävling

Hela planeringen börjar ungefär ett år innan. Man ska inte ha bråttom. Man måste miljöträna. Mycket. Det börjar hemma i det egna ridhuset, när nån galning kommer in med en knappt inriden häst som har lätt sadeltvång. Då får man hoppa av och leda sin häst en stund innan man kan sitta upp igen. Nästa gång träning på annan ort. Med okända hästar, nytt ridhus. Staket får bli nästa gång, det är nog för tidigt. När man kommit över den värsta staketfobin, och klarat ett par hörnpasseringar, så börjar vi närma oss. Men oj, då fanns bara LB:1, på 40-metersbana, och min häst har alldeles för mycket gång, och kommer förstöra den om jag startar på kort bana. Vi väntar.

När man äntligen lyckats anmäla till den där tävlingen, då börjar planeringen. Sista träningen går sådär, hästen var litet mötesskygg, men vi ska ändå försöka. Det är ju så fint i Djurshaga. Packning. Tanka bilen. Vägbeskrivning. Å nej, jag fick tidig start, redan klockan 9.30. Fan också, jag kommer inte att få några poäng, det får man aldrig i början på klassen. Och så är det Erik Svår som dömer, och han blir ju galen om hästen går lite bakom lod, och Sandro Hitmayer har ju litet lätt för eftergift, så jag kommer att bli neddömd. Kanske bättre att vänta till i maj, då hinner vi träna staket en gång till. Anmäler Vallenby istället. Blev reserv. Å va tråkigt.

Oj, jag kom med på tävlingen i sista minuten, men nu har jag ju inte hunnit förbereda mig, trodde ALDRIG jag skulle komma med. Måste fixa barnvakt, och kolla om Lucia kan ha en sista träning innan isf. Det kunde hon, men hinner jag verkligen förbereda mig? Ja. Packning, kan systerdottern åka med? Kan ju inte riktigt lasta själv, och jag måste ju ha någon som lindar av innan jag går in på banan. Jo, hon kunde. Hjälp, nu är det på riktigt.

Ska jag packa dubbla uppsättningar lindor? Tänk om jag kommer på prisutdelning, och framridningslindorna blivit smutsiga.. Ja, det är nog bäst. Kedjan är med, och linan, han kan ju vara lite vild på vägen från parkeringen, och jag vill ju absolut inte störa någon annans upplägg. Han var ju trots allt hingst ganska länge, så det förstår man ju, att han inte kan skritta lugnt förbi alla transporter. Måste göra ett nytt hål i det nya PS-tränset, det är egentligen för stort, men måste ha det, han går SÅ mycket bättre på det.

Vi vann verkligen framridningen, han va heeelt amazing. Sen inne på banan, så hade nån parkerat harven i ett hörn, det var ju verkligen för jävligt, hur kan det vara tillåtet? Han gick inte nära den sidan. Jag tycker att såna här klubbar borde få en varning från förbundet, vi som planerat så länge och lagt ner så mycket tid på förberedelser. Och hur kunde hon få 63% på den där Labrayette, den gick ju inte ett steg på tygeln? Och så hade hon faktiskt nästan en magplatta, det kan väl inte va godkänt, hur stor får en såndär tryckfördelande gjord vara egentligen?

10525708_10152838990428277_1189669370773069873_n
man kan ju alltid försöka muta domaren

Hopptävling

Vi kan ta med alla elva hästarna till Persdala nästa helg, de har allt från 80 till 130. Gullan är ledig, men du kan väl grooma själv Mia? Det är ju bara besiktning från 120, så de andra behöver ju bara sadlas! Och hingsten går bara 130, så han kan stå längst in, häng ett täcke över mellanväggen bara, så han inte blir tokig. Raffe kan rida alla 5-åringarna, han kan säkert starta två i avdelning A, mellan de äldre, annars hinner han inte, men det kan du snacka med sekretariatet om Mia, när vi kommer dit. Ok?

Ta den där Equipe- förbygeln till Cassius, för hans ägare kommer nog å tittar. Alla andra kan ha samma martingal sen, du hinner byta, jag har minst 10 starter mellan mina. Cornetto måste ha graman, både när du longerar och på framhoppningen, annars attackerar han nog nån haha. Och så kan du rida fram den grå lite innan hemma, han går inte att ha på framridningen, då blir han galen. Glöm inte att han ska ha lindor när du trimmar bara.

Ta med det där nya bomber-bettet, du vet det blå! Sist kunde jag inte hålla den stora, han bara drog liksom. Och glöm inte kvalpappret till Falsterbo, det är lika bra att lämna in, nästa tävling är gräs, och då vet man ju aldrig om han hoppar, de har ju alltid hon den danska banbyggaren också som bygger brutna linjer, så då har man ju ingen aning. Och Veredus-skydden, kom ihåg dem! Och den där luvan man knyter i nosgrimman, annars blir den grås ägare inte glad.

Sen har vi ju anmält nästa helg, då har de 90 och en meter på kvällen innan, för alla amatörer som vill sola sig i glansen. Fast Ljuge kommer ju säkert med 5 och vinner båda klasserna, så det är ingen idé att anmäla till det. Sen är det allsvenskan efter det, och vi måste upp i elit, så anmäl Kannanello till det så vi kan vara ankare där. Vore ju pinsamt att rida div I ett år till. Sen är det ryttarfest, som Majorerna anordnar, och då MÅSTE man bara vara med! Spelar ingen roll om vi missar första klassen, det är bara en förklass ändå.

7ba2f96e6ebb40dfaba138a8d337dbb0

Fälttävlan

Planering. 4-åringen kunde fatta höger galopp, då kan han säkert starta i Dagarp. Måste ju få 60% iaf, så han kvalar. Ska ju ändå dit med landslagshästen.

Packning. Har skrivit ut dokumentet nu, kan du checka av så det är massor av hö, vi måste åka 03.30, så de får stå 19 timmar på transporten. Sen tre schabrak till varje häst, två sadlar, tre hjälmar, hopp och terrängskydd, boots, kyldamasker, förbygel, frack, kavaj, plastrong, tre spön, rullsporrar på längden, inte tvären, för de får man inte ha nationellt, bara i FEI. Kompetensbevis, jo vi ska köra mer än 65 km, då måste man ha det! Jo, mormor är faktiskt delägare, så då är det kommersiell trafik har jag hört. Och glöm inte be om sen starttid-vi har ju jättelång resväg.

Halsringen, den är extra bra att ha nu så här på våren när de inte varit ute så mycket, sen har jag hört att Christon sa det på en clinic, att den är bra att bromsa med, så man inte hänger i munnen på dem i onödan.

5-åringen gick jättebra, hon försökte bara hoppa över staketet, men hon har ju aldrig sett ett staket förut, så den va jätteduktig ändå. Fast Silvia satte en fyra på lösgjordheten, men det var ju lite orättvist, hon fick ju tävla mot alla äldre hästar, så det spelar ju ingen roll. Hon kvalade iaf på 52%. Inte till Breeder’s iofs, då måste man ha 60, men får ju gå lätt klass nästa gång, och det är ju terrängen vi behöver rutin i, så det kvittar. Hoppningen gick rätt bra, kunde inte svänga till fyran, men vi kom över den också, bara två ner.

Det va jättekul att vi kom runt terrängen, tyvärr ramlade hon innan mig av så hennes häst kom lös, inte så konstigt att Fair Play blev rädd, och vände efter ettan när den kom springande, men annars kändes han helt fantastisk! Har alltid sagt att han är född till att hoppa terräng. Synd att de hade ställt hinderdomarna så dumt på trakhenern bara, så vi fick lägga en volt där. Hoppas det är bättre i Mankrona, och att det inte regnar, för jävlar vad allt var blött innan vi hade packat in igen. Kvintett gick bra i stjärnklassen, fast jag missade ett rep i skogen, det fanns inte där när vi gick banan, jag frågade banbyggaren Laban, men han sa bara; använd fantasin… så det gör ju inget. Lite tidsfel bara.

Nu gäller det att komma med på den internationella i Överhög, tänk om det blir fullt, fast jag har ju bara M66, hur ska det gå? Anmäler ändå.

Man måste ha nåt blågult, jag var ju med i ponnylandslaget -03 så den jackan kan jag ta. Annars får jag tejpa terrängskydden med blågul tejp, om jag inte hittar jackan.

Fan, de har ingen uppstallning på Gårds-tävlingen, mamma, kan inte du ringa Hässlo-stallet och fråga om vi kan stå där. Kan vi tälta där tror du? Har inte råd med B&B. Men har beställt de nya Premiius Equus-skydden nu, de kostade bara halva priset på nätet, hoppas de hinner komma innan vi åker.

c42363a7a979241f6126acdf06c953dc

Nu, mina vänner, njut av vårsolen, och alla fantastiska tävlingar som vi har möjligheten att rida!

Vi hörs snart igen, tänkte ta upp vad som händer när hästen blir skadad nästa gång.

Ciao Anna

Morgonmänniskor

 

Ingen förstår sig på dem, morgonmänniskorna. Tvärtom, man stör ihjäl sig på dem. Det finns alltså de som tycker att man är duktigare om man börjar rida 07.00

Jag ska börja med extremerna, de börjar inte rida 07.00, de är PÅ GYMET 07.00. Suck. Alla de andra dagarna börjar de rida 07.00, och är så läskigt pigga så man har lust att snooza en halvtimme till bara för att.

17410384_10154721886778277_1161268349_n

Ok, vi börjar från början. Dressyrryttaren. Jag vet inte när de gör stallet, men helt klart mockar de med hästarna inne i boxen, vilket för oss andra är helt otänkbart, och tiden för denna syssla vill jag inte ens tänka på, om man börjar rida 07.00. Fast såklart, de mockar ju inte själva, så det spelar ju ingen roll. Ströar med pappersströ, för då kan inte hästarna börja hosta. Sen rider man så många som möjligt (någon annan kan leda hästen ganska länge innan uppsittning) samtliga lindade upp över knäna, och så MÅSTE man vara klar innan 13.00, annars är man en dålig människa. Jag tror på fullt allvar att de måste spika (läs spajka) sin frukost (vågar inte ens tänka på vilken tid de intar den) med nåt serum som gör detta möjligt.. Efter detta intas lunch på något fashionabelt ställe, där bara Amazonasuecastövlar är godkända för inträde. De riktigt uthålliga, eller de som även spajkar lunchen, de orkar ha några lektioner på eftermiddagen. Hur man nu kan leva på att ha dressyrlektioner för en ryttare i taget är för mig en gåta, alltså rent ekonomiskt menar jag då. Hörde att Ulla Saltzbulle tog 4000/lektion. Då förstår man ju litet bättre. Hästskötarna spenderar resten av dagen med att linda upp lindor och mocka en gång till, för de flesta gick inte ut idag då det kom litet duggregn, och de som var ute kom in 11.

17410178_1502455493122696_1041811861_n

Lotta med sina supercoola stövlar
Hoppryttaren ; säger till hästskötaren att de kommer vid typ 10 (inte 10.00, så specifik tid ges ej) sen kanske det händer något oförutsett, typ gramanen gick sönder igår, så man måste åka till skomakaren och få den fixad först. Så när första hästen stått iordninggjord på gången i en timme, då poppar hoppryttaren upp, och tar en liten markarbetsrunda på fibersanden i 20 minuter, med mobilen på tvären innanför hjälmen och huvudet på sned. Sen ringer Sven Ingvar och säger att den där svarta va fin, den skulle jag vilja se idag! Men inte hos dig, utan hos Petther. Så då måste lastbilen högtryckstvättas, innan vi kan lasta, hästen måste nog klippas lite extra runt öronen och på nosen, så det inte finns en risk att något litet morrhår sticker ut. Den är inte riden på tre dagar eftersom alla varit på meeting, så DEN måste ut i skritten först innan man kan lasta. Och packa det där långa pelhamet förihelvete. Svarten lastas, utan morrhår. När man kommer hem igen, så hann man inte rida mer idag, så alla går i skritten, bara kolla så ponnyn blir longerad, för den kryper under grindarna i skrittmaskinen! Mocka, jo det gjorde nog nån i morse medan hoppryttaren hämtade gramanen och snackade med Frankie Sloothenberger om den där skimmeln som alla snackar om. Den stannade ut sig på vattnet förra helgen, så nu har man tagit borrelia-prov på den. Amerikanerna kommer att älska den, den är efter Cardento. Och den har bara borrelia på vattenmattan. Helvete, de där fyra ska ju starta i morgon, men dem kan hästskötaren trimma ikväll.

 


Fälttävlansryttaren; börjar med att fodra mellan 7 och 8, en liten tuss hö, så de håller käften, sen ska alla ut så fort det bara går så man kan göra stallet ostört. Givetvis halmbädd, här vänder man inte på nåt gammalt piss, det får bobcaten göra sen. Hästskötare har inte de flesta, förutom en del ponnymammor som överlevt sig själva och fortfarande hävdar att de GILLAR att mocka. När det sista gruset är avsköljt från gårdagens skydd på galoppträningen i grustaget så planeras dagen till punkt och pricka. De första 8 hästarna rids ut med handhäst, för att spara tid, och det är så avkopplande och bra för ryggen att de slipper ryttare ibland. Sen finns mer tid över till de resterande 6 hästarna, som rids efter lunch. Två ska till terrängbanan, för de behöver mer vattenträning (samboövertalning pågår gällande eget vattenhinder och även en grav som alla hästar ska gå över varje gång de släpps ut eller in så de aldrig i hela livet tittar på en grav igen) Sambon hade inte tid idag heller, så off we go. Kan man köra fast det är punka på ett däck på släpet? Ja förfan, det är ju en boogie! Sagt och gjort iväg kom man. Efter hemkomst konstateras att en kund hade ringt som vill prova en häst. Jo, men det går jättebra i mörkret, jag ställer bilen där bredvid med lysena på. Ni är så välkomna! Vid 23-tiden kommer de sista hästarna in, klarade precis de där 16 timmarna. Då är det bara några grusiga senskydd kvar att spola, men det kan vi göra i morgon. Visstja i morgon kommer de ju med den där dressyrhästen som vi skulle prova, men vi kan lägga skydden i en hink vatten så länge så går de lättare att få rena sen.

Nästa gång, hur går det till på tävling? Är du nyfiken???

Ciao Anna

Mot strömmen

blogg2
Maja och tillridningshästen Jolle

Efter en rätt jobbig vinter, både väder-och jobbmässigt, är man rätt stolt att man fått ihop allt ändå. Ska inte ha långa utläggningar om hur synd det var om oss när Sabrina blev skadad, för att inte tala om hur synd det var om henne. Vi kämpade på, och otroligt många människor har hjälpt oss, så vi har tagit oss igenom det. De sista, mina egna litet eftersatta 4-åringar fick åka till anläggningen idag, för vidareutbildning. Värre saker har väl hänt än att ett par 3-åringar fick förlängd vintervila. De har konditionstränat en del själva i lösdriften, så nu är de mer än redo för nya uppgifter.

 

Jag har tänkt en del på den debatt som pågår om allt från nosgrimmor, hästarnas form, nu senast en artikel i Danmark där författaren jämför tävlingshästar med burhöns och cirkuselefanter. Reaktionerna är häftiga, och många inom sportens olika grenar och falanger engagerar sig i att hacka ganska hårt på angriparna. De som framför kritiken får höra att de är bushriders och andra typer av hästmänniskor tillhörande andra rum än ridsportens fina.

Nu ska jag vara ganska tydlig. Jag tror på fasta gränser. För barn, djur, i uppfostran osv. Om man klemar i uppfostran så blir individen förstörd, bortskämd och tar sig friheter. Om vi handskas med stora djur gäller det att de samarbetar. Att de har en ledare som de vill följa. Jag tycker inte att det är konstigt, eller något slags djurplågeri, även om man måste säga ifrån ibland. Kan gälla säkerhet, och jag tror på att djur mår bäst av att ha en ledare.

När det sen kommer till att tävla så tror jag att vi är på väg in i en framtid där det inte kommer att vara ok att behandla eller hålla djur hursomhelst. Hur små boxar eller hagar får de ha? Hur mycket ska de få komma ut? Får vi tvinga dem till vad som helst för att uppnå vissa resultat? Jo, jag vet att det finns riktlinjer om boxar och hagar osv, men var kommer gränsen att dras för vad vi kan göra, och hur länge kan det pågå? Vissa anser att den moderna hästen är avlad för att stå i ett stall om man hårddrar det. Visst, de kanske är litet känsligare nu än för 30 år sedan, men det tar mer än 30 år att ändra ett djurslags behov och beteende.

Ska man acceptera att hästar får beteendestörningar, upprepade koliker, blir bukopererade mm, bara för att någon tror och tycker att de måste bo i en box större delen av dygnet? En del hästar fodras med mer kraftfoder än grovfoder. Ska det anses ok, bara för att någon tror att en fet häst som är blank automatiskt är i fint skick? Jag har förstått att det finns de som tror att man kan fodra en tävlingshäst med 5 kg kraftfoder och 6 kg hö.

Jag ska gå litet mot strömmen här och säga att jag tror och tycker att vi måste fundera på hur vi ska hantera och hålla tävlingshästar i framtiden. Markerna blir infekterade pga för små ytor. Hästar blir stressade av långa resor och annat, behöver återhämtning. Om vi försvarar oss med näbbar och klor varje gång någon islandshästryttare, eller annan med i våra ögon avvikande iakttagelser, och mer eller mindre idiotförklarar dem, så är vi nog på fel spår. Jag förstår mer än väl vilka ekonomiska intressen som finns i ridsporten. Hur gärna man vill att den där investeringen går hem. Hur mycket man kan riskera för att ens dotter, eller någon annan man supportar, ska lyckas. Det kommer inte att vara ok i framtiden att det är på bekostnad av hästarna.

shammy och max

Jag tävlar själv på relativt hög nivå, och visst har man gått på en nit, gjort en felbedömning osv. Ingen är felfri. Jag är ganska säker på att mina hästar gillar sitt jobb. Jag försöker hitta det de gillar bäst och låta dem göra det. Passar det inte in i mitt liv, så väljer jag ibland att sälja någon häst, för att den ska få fortsätta göra det den är bäst på. Sen hatar jag att sälja mina egna, även om mitt jobb delvis är att sälja andras, men det är en annan femma.

Nu närmar sig utomhussäsongen, som i alla fall jag ser fram emot. Ska bli kul att komma vidare med alla roliga utbildningshästar som vi har just nu, bl a ett gäng 4-åringar från Jumper, via Sylve. De är ute och tränar upp sig för framtiden med en del kul övningar i terrängen. Hoppas vi hörs snart igen!

blogg
Sylves 4 åring Idool e. Zirocco Blue – Emilion

Två läger

Ska börja med att konstatera att motstånd skapar motivation hos mig. Låter kanske bakvänt, men har upptäckt att när det blir jobbigt, då har jag en förmåga att se utmaningen i det. Den här gången var motgången inte direkt min, men att Sabrina bröt lårbenet påverkar i högsta grad mig och vår verksamhet, eftersom vi delar stall, och det mesta annat också.

Har bokat in en massa extrapersonal, skrivit listor som inte ska gå att missförstå, för allt som behöver göras. Utmaningen blir att skriva så bra att om ingen finns att fråga just då så ska man kunna läsa sig till precis allt. Gjorde en för varje pass, så man inte måste läsa allt, utan i första hand det pass man själv ska ha.  Det visar sig om de är tillräckligt bra, listorna alltså. Att folket är bra vet jag redan!

Mitt julpyssel vs Sabrinas julpyssel

I slutet på varje år blir det naturligt att reflektera litet. I år känner man tydligt av att det händer grejer inom hästbranchen, nästan så att hästfolk delats upp i två läger. Jag tänker på hästarnas välfärd och en massa debatter om utrustning, form, framridning och annat. Jag tänker inte gå direkt in i den diskussionen här, men en annan sak har slagit mig. En företeelse som man sett under en lång period, åtminstone så länge jag varit aktiv inom elitsport, och säkert innan det, men som jag tycker blivit tydligare på senare tid. Man startar ibland hästar trots att man vet om att de kanske inte, pga skada eller annat, inte är tränade för uppgiften, eller ännu värre har en skada som man vet om. Jag menar att man upptäcker en skada och väljer ändå att chansa. Är det ok?

Är priser, uttagningar, ära och berömmelse viktigare än hästens hälsa undrar jag då. Har vi rätt att göra så, alltså rida hästarna trots ökad risk, och mer eller mindre ta risken att det inte håller? Jag fattar ju att en skada kan uppstå på tävlingen, det har säkert drabbat de flesta, men att man medvetet chansar, om det är en mindre tävling, eller en som känns så viktig att man tydligen tycker att det är värt risken. I slutänden är ju hästägare eller ryttare ansvariga för hästens välbefinnande. Finns det en stor chans att yttre press försätter vissa i en situation där de inte kan ta de här besluten, eller kanske det är så att egen press eller vilja att lyckas får vissa att bortse från den ökade risken?

15666106_10154480613723277_1259697462_n

Jag har själv råkat ut för en skadad häst, och jag bannar mig själv att jag inte följde min instinkt, dock visste jag inte om att det var något på gång, men tog en väg som jag inte normalt sett hade gjort. Därifrån till att medvetet starta trots indikationer är en bit ändå. Nästa grej som får mig att gå i taket är att det inte sällan är så att man försöker dölja detta utåt, och leker hjälte efteråt. Låtsas att man drog hästen ur tävlingen osv, fast det i själva verket var så att den skadan den hade helt enkelt stoppade hästen från att fortsätta eller starta. Jag vet dessutom att chansningar tas med vetskap hos ansvariga. Det är anmärkningsvärt, och borde leda till påföljder. Ämnet är lite tabu, känns en aning som samma anda som råder i det jag nämnde innan. Vissa försvarar eliten och vill göra den oåtkomlig, andra fördömer den. De som fördömer den förlöjligas ofta för att främja de oåtkomliga. Vi vill väl alla hästarnas bästa egentligen, så jag förstår inte motsättningen riktigt.

Ja, nu är det här året snart slut, och vi har massor av roligt att se fram emot, så man ska kanske inte fördjupa sig i en massa problem. Blir att jobba rätt hårt de sista dagarna av året, så nu ska jag spara min energi till det.

Hoppas alla får sköna helger, och att vi hörs nästa år om inte annat

Ciao Anna

 

11043227_10153082840468277_3632555226779860062_n

Ett långt år

Ja alla år är väl lika långa kan man tycka, men vissa känns längre än andra.

Ska väl inte klaga egentligen, har ju haft en massa kul också, och en del framgångar, men det har varit lite extra tungt av några anledningar.

Ekonomin blev lite ansträngd förra året när jag blev blåst på en ponny, som kom till oss efter en tandoperation, som senare visade sig inte läka bra. Den hann bli såld, och ägaren tog inget ansvar, så jag fick betala tillbaka den själv, där försvann min buffert. Ganska tufft att jobba igen det i ett litet företag.

Efter ett par bra förmedlingar såg det ljusare ut, men så hade jag skjutit upp några egna tandproblem, som gjorde sig påminda, och det blev att sätta igång en stor operation för att få rätt på flera trasiga tänder. Asjobbigt, och är ännu inte klart. Och väldigt dyrt. Blev inte bättre när en lånehäst fick en allvarlig fraktur i skallen, och fick opereras, oförsäkrad. Bettan (hästen) var ganska dålig länge, och kunde inte äta ordentligt. Hon rasade i vikt, fick andra följdproblem, och inte förrän efter många månader repade hon sig i kroppen. Dock kämpade hon på helt enormt, och gillade att bli riden.

Vi kunde på hösten starta, och hon blev placerad på Nordiska. Hon kändes, trots allt så bra att vi kunde göra den efterlängtade 3*-debuten. Det gjorde vi i Strzegom, Polen i oktober, och det gick jättebra trots tidsfel och lite okarakteristiska hoppfel. Det kändes ändå helt fantastisk med tanke på den otroligt jobbiga sommar hon haft. (jag också med sådär en 7-8 tandoperationer)

Betty 3*

Fick pga detta litet mer tid att hoppa under våren, så Bluppan och Grey fick åka på 7-star-turné hela våren. Båda gick till slutfinal efter en massa fina placeringar på vägen. Vi avslutade försäsongen med Internationell vinst för Bluppan i 135 och placering i FinnDerby. Så himla kul. Efter det skulle hon få ta det lite lugnt, och helt plötsligt började en hovspricka spöka, som hon gått med, men inte haft ont av. Kanske sämre när den fick vila, vem vet?

Vi letade länge efter ny medarbetare, jag och Sabrina bestämde oss för att inte stressa, utan vänta tills någon bra dök upp, så hela sommaren körde vi själva, med lite hjälp av sommarjobbare av blandad sort, plus Liz på timmar. Nu har Maja anslutit , och hon är verkligen av den gamla sorten, de som vet att det krävs en massa jobb för att bli bra. Hur lyckades jag få två avdankade norskor kan man undra? Och ingen av dem hörs norsk ut 😉

15310707_10154428297093277_71829041_n
Maja med mackan i högsta hugg 😉

Tänkte nu att jag skulle försöka ta upp bloggen igen, efter lite uppehåll. Bara haft FÖR mycket annat helt enkelt. Läste förra inlägget, som då inte ens var mitt eget, utan Sabrinas bloggintrång. Det var så bra att jag undrade lite om jag ens vågade ge mig på en ny sväng. Vi får väl se hur det går. Har ju skrivit krönikor i Ridsport i tre år nu, men nu är det slut med det. Får bli en fortsättning här istället. Hoppas ni hänger med!

Mitt första år som finsk förbundstränare är över, och år två börjar. Vi har haft många väldigt fina resultat, lag på EM för juniorer, nu har vi två ryttare kvalade till Senior-EM, det ska spännande att se om vi kan få ihop ett lag, det vore bara så himla kul, och isf första gången på 25 år. Håll ögonen öppna så ska jag uppdatera.

     Porschen lite ledsen för att han bara är handhäst, Derbys första ridtur och brorsan Disse

Under hösten har Sabrina ridit in min 2-åring, Derby, som nästan är rikskändis vid detta laget, med en massa filmer från inridningen. Sabrina har även reparerat storebrors lite misslyckade inridning, så han har kommit ifatt lite. De här unghästarna ska vi fortsätta följa lite senare till våren, de är nu hemma på lösdriften, på tillväxt.

Sabrina har kommit på att unghästarna förstår grimman bättre än bett i början, och blir mer fokuserade på att gå framåt istället för att bry sig om tygeln/bettets inverkan. Derby har varit testpilot. Vi har ofta haft grimman kvar under tränset, då en del inte är så lätta att tränsa i början, så då blev det så att hon provade inverka via grimman på de som hade koncentrationsproblem. Sen behöver de lära sig ta kontakt, men vi vill absolut inte ha dem att dra sig undan bettet, vilket ofta blir fallet om man longerar med inspänningar till exempel.

Bloggintrång

DSC_8437 kopiera
Blogginträngaren och hennes partner in crime Foto: Victoria Johansson

Jaha, för ni som har missat mig så är alltså mitt namn Sabrina Söderberg och jag har varit hos Anna i 3 år. Det är jag som gör allt från att hålla Anna upptagen så hon pallar köra från Sverige till Portugal utan chaufför-byte (eller jag körde faktiskt i 1h), till att lösa alla hennes mobil och dataproblem till att rida ponnyer och vildhästar (har jag tur så åker hon lite mycket till Finland så jag får tävla lite fina hästar oxå) och alla andra uppgifter ni kan tänka er. Det är faktiskt 3 år på dagen i dag, och jag tänkte fira det hela med ett bloggintrång. Inte så svårt med tanke på att det är jag som publicerar varenda blogginlägg i vanliga fall då det brukar innebära minst stress för blogginnehavaren. Jag skall vara lite snällare än vad jag var på facebook i veckan, jag skall inte försöka byta bort hennes hästar. Många undrar varför jag har stannat kvar så länge, även om jag tror att alla som har träffat oss lite mer än i förbifarten på en tävling förstår varför. Så nu har jag listat 10 anledningar till varför jag orkar vara kvar.

1. Anna har inga barn
Det är väl ingen större hemlis att jag har lite svårt för barn. Istället har Anna en hund. Jag hade ganska svårt för henne också i början. Hon smet, hon skällde, hon försökte leka med hönsen (eller attackera om man ser det från hönsens sida), hon jagade mina skor osv.. Men hon slutade jaga mina skor, det finns inga höns  när vi flyttade, och hon skvallrar inte till Anna när jag glömmer bort henne så hon försvinner några timmar ändå. Så ja, Alice är helt klart bättre än ett barn!

Alice1
Linnéa och Alice. När jag höll på att byta bort henne i veckan upptäckte jag att jag faktiskt fick lite ont i magen. Så jag börjar faktiskt tycka väldigt mycket om Alice.

2. Anna förstår mitt matbehov
För alla som tror att Anna inte äter kan jag i alla fall säga att det gör hon. Något digestivekex på morgonen, lunch någon eller två i veckan och vääääldigt mycket på kvällen. Väldigt mycket kaffe däremellan. Inte så olikt mig (med undantag av mycket kaffe), så hon gnäller aldrig på att jag äter dåligt och matar mig ofta med bullar. Jag brukar även få komma hem på middag några dagar i veckan! Jag har dock hört från andra vägar att Anna inte tror att jag kan göra mat?? Jaja, så länge jag slipper så är jag glad!

11016818_10155253225025313_8695877548405852746_n

3. Vill jag ha hjälp, så får jag hjälp
Vill du ha något gjort, fråga den som har mest att göra. Ibland har Anna verkligen en miljon saker att göra, från morgon till kväll, vecka efter vecka. Men vill jag ha hjälp med mina hästar lyckas hon alltid att hitta tid. Hon har stått tidig morgnar (som vi båda hatar) och sena kvällar. Det löser sig alltid. Hon hjälper mig med allt. Dressyr, hoppning, terräng, rider dem osv. Hon har en förmåga att se vad varje häst har för behov. Alla frågor som ramlar in överallt. Ibland skulle hon nog helst vilja skjuta mig när jag får mina återkommande psykbryt, men hon verkar än så länge vilja ha kvar mig. Vem ska annars rida in hennes unghästar?

Ibland får vi hjälpa till 

4. Morgontrött
Ingen kan missa att Anna är morgontrött, allra mest för att man sällan ser henne på morgonen. Planerar hon att rida hästar på morgonen hos oss, så vet jag att hon är minst en kvart sen. Och det är helt okej, för det är jag också. Det betyder också att hon har full förståelse för att jag kvällar hästarna senare och går upp senare.

5. Annas hästar
Alltså har ni någonsin mött så enkla, väluppfostrade och fina hästar som Annas? Antagligen inte. Allt från att rida ut Bernie barbacka, hoppa Bluppan i grimma och grimskaft, starta fälttävlan på henne, låna Sloppy på terrängträning, trimma dem när hon är iväg, rida fram dem till tävling. Det är fortfarande hur häftigt som helst.

Bernie när han kom 3:a på SM, Blupps vinner Falsterbo Hunting

6. Humör
Glöm aldrig att knäppa kardborren på skydden efter dig, skölja bettet eller lägga saker någon annanstans där du tog de ifrån. Eller ja, det allra värsta är nog att knäppa hästen i fel sida i lastbilen, av ganska förklarliga skäl. Ja, har ni hört Anna arg någon gång så vet ni att det är svårt att missa. Både jag och hästarna har dock en konstig förmåga att stänga av det. Vi vet nog att det låter mer än vad det är och att det tar slut väldigt snabbt, och då är hon lika glad som hon var innan hon blev arg. Man behöver dock aldrig vara rädd för att prata med henne, eller ta upp något man tycker inte funkar eller är fel. Tror det är få proffs som behandlar sina anställda och elever så likvärdigt som Anna gör. Hon är alltid noggran med att vi ska vara snälla mot funktionärer. Jag minns väldigt väl när vi var utomlands och hon sa åt proffs när de försökte utnyttja mig 😉

1601062_10154560760115313_1946556900837629142_n
Något som oxå brukar ge en tråkig stämning är när man glömmer slipa… alla skären. Så ponnyn som ska ha kund ser ut såhär.

7. Snor inte mina rosa saker
Jag tror inte jag behöver skriva så mycket på denna punkten. Anna gillar orange, jag gillar rosa.

rosa
En present från Anna, jag brukar få en födselsdagspresent i förtid iförebyggande syfte sedan hon fortfarande inte kommer ihåg när jag fyller år. Jag har iofs ingen aning om när Anna fyller år heller. Och jag jobbar fortfarande med hennes julklapp. Men den är fortfarande värd att vänta på!

8. Våga vägra fläta
Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk i början. Det tar ju ändå inte så lång tid att knoppa, typ 10-15 min per häst. Men 4-5 hästar = timme. Om vi går tillbaka till punkt 4 så betyder det alltså jag får sova en timme extra på morgonen. Helt klart värt det! Vi har en facebook grupp här

9. Hästhållningen
Något som jag tycker är helt underbart är att Anna låter sina hästar vara, just hästar.  Hennes egna tävlingshästar står på lösdrift. Vi har en liten lösdrift här på Qvarnhem, de andra hästarna står ute hela dagarna. De går oftast med andra hästar. Vi rider väldigt varierat och mycket mer ute än på banan. De får mycket grovfoder och inte alls så mycket kraftfoder. Det är bara några saker, men jag tror det är en stor anledning till att vi har ett så lugnt och väluppfostrad gäng med oss överallt. Vi har i princip aldrig hästar som stressar vid insläpp t.ex.

10. Inga regler
Det låter kanske hemskt, men vi har i princip inga regler och kommer man direkt från Strömsholm är det något av det mest underbara som finns. Istället för regler har vi något som heter sunt förnuft, det funkar också väldigt bra. Ibland har vi dock ingen större självbevarelsedrift, men som tur är, så går det bara ut över oss själva!

Jag blir imponerad om Anna har lyckats läsa hela inlägget utan att ögorna brinner, jag stavar som en norsk. Wonder why?? Men jag vill i alla fall säga att jag är väldigt tacksam för de 3 åren jag har varit här och trots att “jag bara skulle stanna över sommaren” så verkar jag stanna kvar ett tag till ändå!