Ett långt år

Ja alla år är väl lika långa kan man tycka, men vissa känns längre än andra.

Ska väl inte klaga egentligen, har ju haft en massa kul också, och en del framgångar, men det har varit lite extra tungt av några anledningar.

Ekonomin blev lite ansträngd förra året när jag blev blåst på en ponny, som kom till oss efter en tandoperation, som senare visade sig inte läka bra. Den hann bli såld, och ägaren tog inget ansvar, så jag fick betala tillbaka den själv, där försvann min buffert. Ganska tufft att jobba igen det i ett litet företag.

Efter ett par bra förmedlingar såg det ljusare ut, men så hade jag skjutit upp några egna tandproblem, som gjorde sig påminda, och det blev att sätta igång en stor operation för att få rätt på flera trasiga tänder. Asjobbigt, och är ännu inte klart. Och väldigt dyrt. Blev inte bättre när en lånehäst fick en allvarlig fraktur i skallen, och fick opereras, oförsäkrad. Bettan (hästen) var ganska dålig länge, och kunde inte äta ordentligt. Hon rasade i vikt, fick andra följdproblem, och inte förrän efter många månader repade hon sig i kroppen. Dock kämpade hon på helt enormt, och gillade att bli riden.

Vi kunde på hösten starta, och hon blev placerad på Nordiska. Hon kändes, trots allt så bra att vi kunde göra den efterlängtade 3*-debuten. Det gjorde vi i Strzegom, Polen i oktober, och det gick jättebra trots tidsfel och lite okarakteristiska hoppfel. Det kändes ändå helt fantastisk med tanke på den otroligt jobbiga sommar hon haft. (jag också med sådär en 7-8 tandoperationer)

Betty 3*

Fick pga detta litet mer tid att hoppa under våren, så Bluppan och Grey fick åka på 7-star-turné hela våren. Båda gick till slutfinal efter en massa fina placeringar på vägen. Vi avslutade försäsongen med Internationell vinst för Bluppan i 135 och placering i FinnDerby. Så himla kul. Efter det skulle hon få ta det lite lugnt, och helt plötsligt började en hovspricka spöka, som hon gått med, men inte haft ont av. Kanske sämre när den fick vila, vem vet?

Vi letade länge efter ny medarbetare, jag och Sabrina bestämde oss för att inte stressa, utan vänta tills någon bra dök upp, så hela sommaren körde vi själva, med lite hjälp av sommarjobbare av blandad sort, plus Liz på timmar. Nu har Maja anslutit , och hon är verkligen av den gamla sorten, de som vet att det krävs en massa jobb för att bli bra. Hur lyckades jag få två avdankade norskor kan man undra? Och ingen av dem hörs norsk ut 😉

15310707_10154428297093277_71829041_n

Maja med mackan i högsta hugg 😉

Tänkte nu att jag skulle försöka ta upp bloggen igen, efter lite uppehåll. Bara haft FÖR mycket annat helt enkelt. Läste förra inlägget, som då inte ens var mitt eget, utan Sabrinas bloggintrång. Det var så bra att jag undrade lite om jag ens vågade ge mig på en ny sväng. Vi får väl se hur det går. Har ju skrivit krönikor i Ridsport i tre år nu, men nu är det slut med det. Får bli en fortsättning här istället. Hoppas ni hänger med!

Mitt första år som finsk förbundstränare är över, och år två börjar. Vi har haft många väldigt fina resultat, lag på EM för juniorer, nu har vi två ryttare kvalade till Senior-EM, det ska spännande att se om vi kan få ihop ett lag, det vore bara så himla kul, och isf första gången på 25 år. Håll ögonen öppna så ska jag uppdatera.

     Porschen lite ledsen för att han bara är handhäst, Derbys första ridtur och brorsan Disse

Under hösten har Sabrina ridit in min 2-åring, Derby, som nästan är rikskändis vid detta laget, med en massa filmer från inridningen. Sabrina har även reparerat storebrors lite misslyckade inridning, så han har kommit ifatt lite. De här unghästarna ska vi fortsätta följa lite senare till våren, de är nu hemma på lösdriften, på tillväxt.

Sabrina har kommit på att unghästarna förstår grimman bättre än bett i början, och blir mer fokuserade på att gå framåt istället för att bry sig om tygeln/bettets inverkan. Derby har varit testpilot. Vi har ofta haft grimman kvar under tränset, då en del inte är så lätta att tränsa i början, så då blev det så att hon provade inverka via grimman på de som hade koncentrationsproblem. Sen behöver de lära sig ta kontakt, men vi vill absolut inte ha dem att dra sig undan bettet, vilket ofta blir fallet om man longerar med inspänningar till exempel.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s