27459411_10159899329210313_1932381666885689664_n
Foto: Lottapictures

Tänkte sparka igång bloggen igen, efter snart ett år…

Vad som hände? Jo, vi hade ett riktigt skitår förra året, även om man försöker hålla skenet uppe på äkta instagramska.

Började med, som de flesta vet, att Sabrina bröt lårbenet innan jul, och alla våra krafter gick åt för att hålla verksamheten igång, med mellan 15 och 20 hästar som tränas och tävlas.  Nu ska jag inte gnälla, men ett litet sammandrag kommer här:

Jag började enligt plan, trots avbräcket, med att åka till Holland på hopptävling i januari, Gerth körde med Mathias lastbil. Allt var ok, fast vi visste att den frös litet i minusgrader. Det skulle det inte vara. Det blev det. Jag flög direkt därifrån till Finland, och Sabrina och Gerth spenderade en extra dag för att få den att tina, eftersom det blev minusgrader även där. Under tiden lyckades min 3-åring Derby fastna i ett staket och skada sig rejält, så några månader i sjukhage väntade henne, med en skadad tåsträckare.

Derby fick snart sällskap i sjukhagen av Bluppan, som efter Holland fick upprepade hovbölder, via en hovspricka hon haft länge. Längre fram under våren fick hon en allvarlig hovböld mitt i hovsprickan som fick verkas ur, med påföljden att hoven delade sig i två delar. Duktiga Ann- Sofie lyckades skruva ihop den, och efter konsultation avstod jag från betäckning, då vi bedömde att hon kunde vara igång till hösten. Derby däremot bestämde jag mig för att betäcka, så att tåsträckaren skulle få extra tid att läka.

Så långt komna in på våren hade Sabrina kommit igång rätt bra, startade redan i mars i stilterräng, då hände det som inte fick hända, hon lyckades ramla av och slå i benet på en markbom, och bröt lårbenet igen…

Vi kämpar på, det mesta löser sig. Jag passar sen senare under sommaren på att bryta nyckelbenet.. samma dag som jag skulle åka på EM. Åker ändå, operation skulle dröja. Repar mig hyfsat, får en massa hjälp igen, bl a av alla snälla finnar som bodde här. Vi passade precis på att flytta till Västerstad mitt i denna kaos. Undrar om någon egentligen fattar hur sjukt mycket det blev? Maja vet nog 😉

Efter detta tror man att det bara kan bli bättre. Då får Sabrinas ena häst en fraktur på armbågen efter en spark.  Det börjar nu rätta till sig. Men om ni undrar varför vi verkat en aning stressade eller upptagna, så kanske ni förstår.f

Nästa blogg skulle handla om när hästen blir skadad. Det har vi ju tränat lite på nu. Jag tänkte att jag kunde förmedla några tankar kring det. Det finns hur mycket som helst att skriva om det, och jag vet hur jobbigt det känns när det händer. Skulle vilja börja med att säga att man först och främst måste lära sig att gilla läget om hästen får en skada. Inte få bråttom och tänka att man ska skynda på, det blir aldrig bra. Nästa grej är att man måste reflektera över varför den är skadad.

Det finns alla möjliga orsaker till skada. Olyckshändelser, absolut. Otur ja. Men ibland måste man fundera på om det bara är otur? Finns det en risk att man kört lite hårt med en unghäst?  Det är till och med större risk för s k ”stressfrakturer” i hagen om hästen är övertränad osv. Men det är lättare att säga att det hände i hagen..  Att erkänna att den kanske tränat och tävlat lite för tufft för att kvala till något, eller bara pga ens vilja att vara med i cirkusen, det är svårare att kännas vid den den grejen.

Om hästen blir sliten, alltså behöver behandlas i leder eller liknade, är det normalt? Det känns litet som om att man i princip tycker att det är standard att behandla med jämna mellanrum, och sen kör man ofta på precis som vanligt. Jag tycker inte att det är normalt, och att man bör fundera på varför hästen blir sliten. Hoppar man för högt på träning hela tiden? Gör man samma övningar för ofta? Varieras underlaget för sällan? Ett ”bra” underlag är inte bra om man rider på samma hela tiden. Vad är då ett bra underlag? Det kan man diskutera hur mycket som helst. Att rida och tävla på t ex fibersand är ju fantastiskt, men tål hästen verkligen att jobbas på det många dagar i veckan? Det bromsar ju upp ungefär som att rida med broddar hela tiden.

26992757_10159885245135313_7807977200549740345_n
Foto: Lottapictures

En annan variant är att rida hela säsongen, åka och kolla hästen innan vintervila, behandla olika saker och tycka att man kan köra igång som vanligt efter tre veckor, och inte fundera på varför hästen behövde behandlas. Jag menar inte att det är fel att rutinkolla hästar, men man måste under  tiden man tränar och tävlar reagera på om hästen känns annorlunda, om den är jämnt musklad osv. Annars hinner det gå för långt om hästen jobbar oliksidigt, och då kan det vara för sent att reparera med en behandling eller två.  Nästa grej är om hästen blivit opererad, till exempel tagit bort en benbit eller liknande. Man får ett rehab-program, och hästen ska vara igång efter x antal veckor… Från NÄR räknar man att rehab börjar?

Det här behöver en extra förklaring. Man tror att det är från operationen, efter eventuell boxvila som rehaben börjar. Men vänta nu, om hästen haft problem av en benbit så kanske den gått under en längre period och sparat sig, snedbelastat en aning osv. Det kanske handlar om två år eller liknande, även om man inte märkt något större problem, så har den lärt sig att spara på vissa muskelgrupper, avlastat benet och lärt sig ett felaktigt rörelseschema. Alltså tar det väldigt lång tid att bygga upp de svagheter som finns. Alla som haft en skada, gått hos sjukgymnast länge, vet hur jobbigt det är att få igång olika funktioner, och styrka. Kom även ihåg att hästar av naturen vill vara till lags. De klagar oftast inte förrän det gått lite över gränsen. Det finns givetvis individer som känner efter mera och kanske blir bråkiga, och man tycker de är dumma osv.

Kontentan av detta är att tänk efter före, ge hästen tid och ett bra träningsprogram, som ökas långsamt och succesivt. Ha inte för bråttom bara för att du själv vill ut och tävla då fort som möjligt. Då kommer skadan tillbaka, eller något annat händer, eftersom hästen inte hunnit bli stark.

Nu hoppas vi på ett bättre, skadefritt år (om inte annat för oss själva) och att vintern tar slut väldigt snart. Alla vill ut på terrängbanan nu!

22491966_10159461253115313_4202615986626891864_n
Foto: Falkenbergs Foto

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s