Tävling

18119019_10154813673603277_4263377428572250472_n.jpg

Spaghetty i Polen


Ja nu är säsongen igång, utomhustävlingarna börjar i alla fall här i söder nu.

Själva har vi varit i Sopot i Polen i 10 dagar för två tävlingar. Både svenskar och finnar hade väldigt bra tävlingar, och vann nästan alla klasser båda helgerna, plus många fina placeringar. Själv gjorde jag med Bettan en felfri CIC***, sen missade vi litet i CCIn, upp på en bank, så vi bröt för att ha en chans till inom kort. Om man rider en lång tävling måste hästen ta det lugnt ganska länge. Nu red vi bara litet över 3 minuter, så då kan man starta snart igen.

Här kommer tävlingsbloggen, hur går det till egentligen? Jo, det ska du få veta nu.
18336701_10154846174158277_502815931_n.jpg
Dressyrtävling

Hela planeringen börjar ungefär ett år innan. Man ska inte ha bråttom. Man måste miljöträna. Mycket. Det börjar hemma i det egna ridhuset, när nån galning kommer in med en knappt inriden häst som har lätt sadeltvång. Då får man hoppa av och leda sin häst en stund innan man kan sitta upp igen. Nästa gång träning på annan ort. Med okända hästar, nytt ridhus. Staket får bli nästa gång, det är nog för tidigt. När man kommit över den värsta staketfobin, och klarat ett par hörnpasseringar, så börjar vi närma oss. Men oj, då fanns bara LB:1, på 40-metersbana, och min häst har alldeles för mycket gång, och kommer förstöra den om jag startar på kort bana. Vi väntar.

När man äntligen lyckats anmäla till den där tävlingen, då börjar planeringen. Sista träningen går sådär, hästen var litet mötesskygg, men vi ska ändå försöka. Det är ju så fint i Djurshaga. Packning. Tanka bilen. Vägbeskrivning. Å nej, jag fick tidig start, redan klockan 9.30. Fan också, jag kommer inte att få några poäng, det får man aldrig i början på klassen. Och så är det Erik Svår som dömer, och han blir ju galen om hästen går lite bakom lod, och Sandro Hitmayer har ju litet lätt för eftergift, så jag kommer att bli neddömd. Kanske bättre att vänta till i maj, då hinner vi träna staket en gång till. Anmäler Vallenby istället. Blev reserv. Å va tråkigt.

Oj, jag kom med på tävlingen i sista minuten, men nu har jag ju inte hunnit förbereda mig, trodde ALDRIG jag skulle komma med. Måste fixa barnvakt, och kolla om Lucia kan ha en sista träning innan isf. Det kunde hon, men hinner jag verkligen förbereda mig? Ja. Packning, kan systerdottern åka med? Kan ju inte riktigt lasta själv, och jag måste ju ha någon som lindar av innan jag går in på banan. Jo, hon kunde. Hjälp, nu är det på riktigt.

Ska jag packa dubbla uppsättningar lindor? Tänk om jag kommer på prisutdelning, och framridningslindorna blivit smutsiga.. Ja, det är nog bäst. Kedjan är med, och linan, han kan ju vara lite vild på vägen från parkeringen, och jag vill ju absolut inte störa någon annans upplägg. Han var ju trots allt hingst ganska länge, så det förstår man ju, att han inte kan skritta lugnt förbi alla transporter. Måste göra ett nytt hål i det nya PS-tränset, det är egentligen för stort, men måste ha det, han går SÅ mycket bättre på det.

Vi vann verkligen framridningen, han va heeelt amazing. Sen inne på banan, så hade nån parkerat harven i ett hörn, det var ju verkligen för jävligt, hur kan det vara tillåtet? Han gick inte nära den sidan. Jag tycker att såna här klubbar borde få en varning från förbundet, vi som planerat så länge och lagt ner så mycket tid på förberedelser. Och hur kunde hon få 63% på den där Labrayette, den gick ju inte ett steg på tygeln? Och så hade hon faktiskt nästan en magplatta, det kan väl inte va godkänt, hur stor får en såndär tryckfördelande gjord vara egentligen?

10525708_10152838990428277_1189669370773069873_n

man kan ju alltid försöka muta domaren

Hopptävling

Vi kan ta med alla elva hästarna till Persdala nästa helg, de har allt från 80 till 130. Gullan är ledig, men du kan väl grooma själv Mia? Det är ju bara besiktning från 120, så de andra behöver ju bara sadlas! Och hingsten går bara 130, så han kan stå längst in, häng ett täcke över mellanväggen bara, så han inte blir tokig. Raffe kan rida alla 5-åringarna, han kan säkert starta två i avdelning A, mellan de äldre, annars hinner han inte, men det kan du snacka med sekretariatet om Mia, när vi kommer dit. Ok?

Ta den där Equipe- förbygeln till Cassius, för hans ägare kommer nog å tittar. Alla andra kan ha samma martingal sen, du hinner byta, jag har minst 10 starter mellan mina. Cornetto måste ha graman, både när du longerar och på framhoppningen, annars attackerar han nog nån haha. Och så kan du rida fram den grå lite innan hemma, han går inte att ha på framridningen, då blir han galen. Glöm inte att han ska ha lindor när du trimmar bara.

Ta med det där nya bomber-bettet, du vet det blå! Sist kunde jag inte hålla den stora, han bara drog liksom. Och glöm inte kvalpappret till Falsterbo, det är lika bra att lämna in, nästa tävling är gräs, och då vet man ju aldrig om han hoppar, de har ju alltid hon den danska banbyggaren också som bygger brutna linjer, så då har man ju ingen aning. Och Veredus-skydden, kom ihåg dem! Och den där luvan man knyter i nosgrimman, annars blir den grås ägare inte glad.

Sen har vi ju anmält nästa helg, då har de 90 och en meter på kvällen innan, för alla amatörer som vill sola sig i glansen. Fast Ljuge kommer ju säkert med 5 och vinner båda klasserna, så det är ingen idé att anmäla till det. Sen är det allsvenskan efter det, och vi måste upp i elit, så anmäl Kannanello till det så vi kan vara ankare där. Vore ju pinsamt att rida div I ett år till. Sen är det ryttarfest, som Majorerna anordnar, och då MÅSTE man bara vara med! Spelar ingen roll om vi missar första klassen, det är bara en förklass ändå.

7ba2f96e6ebb40dfaba138a8d337dbb0

Fälttävlan

Planering. 4-åringen kunde fatta höger galopp, då kan han säkert starta i Dagarp. Måste ju få 60% iaf, så han kvalar. Ska ju ändå dit med landslagshästen.

Packning. Har skrivit ut dokumentet nu, kan du checka av så det är massor av hö, vi måste åka 03.30, så de får stå 19 timmar på transporten. Sen tre schabrak till varje häst, två sadlar, tre hjälmar, hopp och terrängskydd, boots, kyldamasker, förbygel, frack, kavaj, plastrong, tre spön, rullsporrar på längden, inte tvären, för de får man inte ha nationellt, bara i FEI. Kompetensbevis, jo vi ska köra mer än 65 km, då måste man ha det! Jo, mormor är faktiskt delägare, så då är det kommersiell trafik har jag hört. Och glöm inte be om sen starttid-vi har ju jättelång resväg.

Halsringen, den är extra bra att ha nu så här på våren när de inte varit ute så mycket, sen har jag hört att Christon sa det på en clinic, att den är bra att bromsa med, så man inte hänger i munnen på dem i onödan.

5-åringen gick jättebra, hon försökte bara hoppa över staketet, men hon har ju aldrig sett ett staket förut, så den va jätteduktig ändå. Fast Silvia satte en fyra på lösgjordheten, men det var ju lite orättvist, hon fick ju tävla mot alla äldre hästar, så det spelar ju ingen roll. Hon kvalade iaf på 52%. Inte till Breeder’s iofs, då måste man ha 60, men får ju gå lätt klass nästa gång, och det är ju terrängen vi behöver rutin i, så det kvittar. Hoppningen gick rätt bra, kunde inte svänga till fyran, men vi kom över den också, bara två ner.

Det va jättekul att vi kom runt terrängen, tyvärr ramlade hon innan mig av så hennes häst kom lös, inte så konstigt att Fair Play blev rädd, och vände efter ettan när den kom springande, men annars kändes han helt fantastisk! Har alltid sagt att han är född till att hoppa terräng. Synd att de hade ställt hinderdomarna så dumt på trakhenern bara, så vi fick lägga en volt där. Hoppas det är bättre i Mankrona, och att det inte regnar, för jävlar vad allt var blött innan vi hade packat in igen. Kvintett gick bra i stjärnklassen, fast jag missade ett rep i skogen, det fanns inte där när vi gick banan, jag frågade banbyggaren Laban, men han sa bara; använd fantasin… så det gör ju inget. Lite tidsfel bara.

Nu gäller det att komma med på den internationella i Överhög, tänk om det blir fullt, fast jag har ju bara M66, hur ska det gå? Anmäler ändå.

Man måste ha nåt blågult, jag var ju med i ponnylandslaget -03 så den jackan kan jag ta. Annars får jag tejpa terrängskydden med blågul tejp, om jag inte hittar jackan.

Fan, de har ingen uppstallning på Gårds-tävlingen, mamma, kan inte du ringa Hässlo-stallet och fråga om vi kan stå där. Kan vi tälta där tror du? Har inte råd med B&B. Men har beställt de nya Premiius Equus-skydden nu, de kostade bara halva priset på nätet, hoppas de hinner komma innan vi åker.

c42363a7a979241f6126acdf06c953dc

Nu, mina vänner, njut av vårsolen, och alla fantastiska tävlingar som vi har möjligheten att rida!

Vi hörs snart igen, tänkte ta upp vad som händer när hästen blir skadad nästa gång.

Ciao Anna

Advertisements

Morgonmänniskor

 

Ingen förstår sig på dem, morgonmänniskorna. Tvärtom, man stör ihjäl sig på dem. Det finns alltså de som tycker att man är duktigare om man börjar rida 07.00

Jag ska börja med extremerna, de börjar inte rida 07.00, de är PÅ GYMET 07.00. Suck. Alla de andra dagarna börjar de rida 07.00, och är så läskigt pigga så man har lust att snooza en halvtimme till bara för att.

17410384_10154721886778277_1161268349_n

Ok, vi börjar från början. Dressyrryttaren. Jag vet inte när de gör stallet, men helt klart mockar de med hästarna inne i boxen, vilket för oss andra är helt otänkbart, och tiden för denna syssla vill jag inte ens tänka på, om man börjar rida 07.00. Fast såklart, de mockar ju inte själva, så det spelar ju ingen roll. Ströar med pappersströ, för då kan inte hästarna börja hosta. Sen rider man så många som möjligt (någon annan kan leda hästen ganska länge innan uppsittning) samtliga lindade upp över knäna, och så MÅSTE man vara klar innan 13.00, annars är man en dålig människa. Jag tror på fullt allvar att de måste spika (läs spajka) sin frukost (vågar inte ens tänka på vilken tid de intar den) med nåt serum som gör detta möjligt.. Efter detta intas lunch på något fashionabelt ställe, där bara Amazonasuecastövlar är godkända för inträde. De riktigt uthålliga, eller de som även spajkar lunchen, de orkar ha några lektioner på eftermiddagen. Hur man nu kan leva på att ha dressyrlektioner för en ryttare i taget är för mig en gåta, alltså rent ekonomiskt menar jag då. Hörde att Ulla Saltzbulle tog 4000/lektion. Då förstår man ju litet bättre. Hästskötarna spenderar resten av dagen med att linda upp lindor och mocka en gång till, för de flesta gick inte ut idag då det kom litet duggregn, och de som var ute kom in 11.

17410178_1502455493122696_1041811861_n

Lotta med sina supercoola stövlar
Hoppryttaren ; säger till hästskötaren att de kommer vid typ 10 (inte 10.00, så specifik tid ges ej) sen kanske det händer något oförutsett, typ gramanen gick sönder igår, så man måste åka till skomakaren och få den fixad först. Så när första hästen stått iordninggjord på gången i en timme, då poppar hoppryttaren upp, och tar en liten markarbetsrunda på fibersanden i 20 minuter, med mobilen på tvären innanför hjälmen och huvudet på sned. Sen ringer Sven Ingvar och säger att den där svarta va fin, den skulle jag vilja se idag! Men inte hos dig, utan hos Petther. Så då måste lastbilen högtryckstvättas, innan vi kan lasta, hästen måste nog klippas lite extra runt öronen och på nosen, så det inte finns en risk att något litet morrhår sticker ut. Den är inte riden på tre dagar eftersom alla varit på meeting, så DEN måste ut i skritten först innan man kan lasta. Och packa det där långa pelhamet förihelvete. Svarten lastas, utan morrhår. När man kommer hem igen, så hann man inte rida mer idag, så alla går i skritten, bara kolla så ponnyn blir longerad, för den kryper under grindarna i skrittmaskinen! Mocka, jo det gjorde nog nån i morse medan hoppryttaren hämtade gramanen och snackade med Frankie Sloothenberger om den där skimmeln som alla snackar om. Den stannade ut sig på vattnet förra helgen, så nu har man tagit borrelia-prov på den. Amerikanerna kommer att älska den, den är efter Cardento. Och den har bara borrelia på vattenmattan. Helvete, de där fyra ska ju starta i morgon, men dem kan hästskötaren trimma ikväll.

 


Fälttävlansryttaren; börjar med att fodra mellan 7 och 8, en liten tuss hö, så de håller käften, sen ska alla ut så fort det bara går så man kan göra stallet ostört. Givetvis halmbädd, här vänder man inte på nåt gammalt piss, det får bobcaten göra sen. Hästskötare har inte de flesta, förutom en del ponnymammor som överlevt sig själva och fortfarande hävdar att de GILLAR att mocka. När det sista gruset är avsköljt från gårdagens skydd på galoppträningen i grustaget så planeras dagen till punkt och pricka. De första 8 hästarna rids ut med handhäst, för att spara tid, och det är så avkopplande och bra för ryggen att de slipper ryttare ibland. Sen finns mer tid över till de resterande 6 hästarna, som rids efter lunch. Två ska till terrängbanan, för de behöver mer vattenträning (samboövertalning pågår gällande eget vattenhinder och även en grav som alla hästar ska gå över varje gång de släpps ut eller in så de aldrig i hela livet tittar på en grav igen) Sambon hade inte tid idag heller, så off we go. Kan man köra fast det är punka på ett däck på släpet? Ja förfan, det är ju en boogie! Sagt och gjort iväg kom man. Efter hemkomst konstateras att en kund hade ringt som vill prova en häst. Jo, men det går jättebra i mörkret, jag ställer bilen där bredvid med lysena på. Ni är så välkomna! Vid 23-tiden kommer de sista hästarna in, klarade precis de där 16 timmarna. Då är det bara några grusiga senskydd kvar att spola, men det kan vi göra i morgon. Visstja i morgon kommer de ju med den där dressyrhästen som vi skulle prova, men vi kan lägga skydden i en hink vatten så länge så går de lättare att få rena sen.

Nästa gång, hur går det till på tävling? Är du nyfiken???

Ciao Anna

Mot strömmen

blogg2

Maja och tillridningshästen Jolle

Efter en rätt jobbig vinter, både väder-och jobbmässigt, är man rätt stolt att man fått ihop allt ändå. Ska inte ha långa utläggningar om hur synd det var om oss när Sabrina blev skadad, för att inte tala om hur synd det var om henne. Vi kämpade på, och otroligt många människor har hjälpt oss, så vi har tagit oss igenom det. De sista, mina egna litet eftersatta 4-åringar fick åka till anläggningen idag, för vidareutbildning. Värre saker har väl hänt än att ett par 3-åringar fick förlängd vintervila. De har konditionstränat en del själva i lösdriften, så nu är de mer än redo för nya uppgifter.

 

Jag har tänkt en del på den debatt som pågår om allt från nosgrimmor, hästarnas form, nu senast en artikel i Danmark där författaren jämför tävlingshästar med burhöns och cirkuselefanter. Reaktionerna är häftiga, och många inom sportens olika grenar och falanger engagerar sig i att hacka ganska hårt på angriparna. De som framför kritiken får höra att de är bushriders och andra typer av hästmänniskor tillhörande andra rum än ridsportens fina.

Nu ska jag vara ganska tydlig. Jag tror på fasta gränser. För barn, djur, i uppfostran osv. Om man klemar i uppfostran så blir individen förstörd, bortskämd och tar sig friheter. Om vi handskas med stora djur gäller det att de samarbetar. Att de har en ledare som de vill följa. Jag tycker inte att det är konstigt, eller något slags djurplågeri, även om man måste säga ifrån ibland. Kan gälla säkerhet, och jag tror på att djur mår bäst av att ha en ledare.

När det sen kommer till att tävla så tror jag att vi är på väg in i en framtid där det inte kommer att vara ok att behandla eller hålla djur hursomhelst. Hur små boxar eller hagar får de ha? Hur mycket ska de få komma ut? Får vi tvinga dem till vad som helst för att uppnå vissa resultat? Jo, jag vet att det finns riktlinjer om boxar och hagar osv, men var kommer gränsen att dras för vad vi kan göra, och hur länge kan det pågå? Vissa anser att den moderna hästen är avlad för att stå i ett stall om man hårddrar det. Visst, de kanske är litet känsligare nu än för 30 år sedan, men det tar mer än 30 år att ändra ett djurslags behov och beteende.

Ska man acceptera att hästar får beteendestörningar, upprepade koliker, blir bukopererade mm, bara för att någon tror och tycker att de måste bo i en box större delen av dygnet? En del hästar fodras med mer kraftfoder än grovfoder. Ska det anses ok, bara för att någon tror att en fet häst som är blank automatiskt är i fint skick? Jag har förstått att det finns de som tror att man kan fodra en tävlingshäst med 5 kg kraftfoder och 6 kg hö.

Jag ska gå litet mot strömmen här och säga att jag tror och tycker att vi måste fundera på hur vi ska hantera och hålla tävlingshästar i framtiden. Markerna blir infekterade pga för små ytor. Hästar blir stressade av långa resor och annat, behöver återhämtning. Om vi försvarar oss med näbbar och klor varje gång någon islandshästryttare, eller annan med i våra ögon avvikande iakttagelser, och mer eller mindre idiotförklarar dem, så är vi nog på fel spår. Jag förstår mer än väl vilka ekonomiska intressen som finns i ridsporten. Hur gärna man vill att den där investeringen går hem. Hur mycket man kan riskera för att ens dotter, eller någon annan man supportar, ska lyckas. Det kommer inte att vara ok i framtiden att det är på bekostnad av hästarna.

shammy och max

Jag tävlar själv på relativt hög nivå, och visst har man gått på en nit, gjort en felbedömning osv. Ingen är felfri. Jag är ganska säker på att mina hästar gillar sitt jobb. Jag försöker hitta det de gillar bäst och låta dem göra det. Passar det inte in i mitt liv, så väljer jag ibland att sälja någon häst, för att den ska få fortsätta göra det den är bäst på. Sen hatar jag att sälja mina egna, även om mitt jobb delvis är att sälja andras, men det är en annan femma.

Nu närmar sig utomhussäsongen, som i alla fall jag ser fram emot. Ska bli kul att komma vidare med alla roliga utbildningshästar som vi har just nu, bl a ett gäng 4-åringar från Jumper, via Sylve. De är ute och tränar upp sig för framtiden med en del kul övningar i terrängen. Hoppas vi hörs snart igen!

blogg

Sylves 4 åring Idool e. Zirocco Blue – Emilion

Två läger

Ska börja med att konstatera att motstånd skapar motivation hos mig. Låter kanske bakvänt, men har upptäckt att när det blir jobbigt, då har jag en förmåga att se utmaningen i det. Den här gången var motgången inte direkt min, men att Sabrina bröt lårbenet påverkar i högsta grad mig och vår verksamhet, eftersom vi delar stall, och det mesta annat också.

Har bokat in en massa extrapersonal, skrivit listor som inte ska gå att missförstå, för allt som behöver göras. Utmaningen blir att skriva så bra att om ingen finns att fråga just då så ska man kunna läsa sig till precis allt. Gjorde en för varje pass, så man inte måste läsa allt, utan i första hand det pass man själv ska ha.  Det visar sig om de är tillräckligt bra, listorna alltså. Att folket är bra vet jag redan!

Mitt julpyssel vs Sabrinas julpyssel

I slutet på varje år blir det naturligt att reflektera litet. I år känner man tydligt av att det händer grejer inom hästbranchen, nästan så att hästfolk delats upp i två läger. Jag tänker på hästarnas välfärd och en massa debatter om utrustning, form, framridning och annat. Jag tänker inte gå direkt in i den diskussionen här, men en annan sak har slagit mig. En företeelse som man sett under en lång period, åtminstone så länge jag varit aktiv inom elitsport, och säkert innan det, men som jag tycker blivit tydligare på senare tid. Man startar ibland hästar trots att man vet om att de kanske inte, pga skada eller annat, inte är tränade för uppgiften, eller ännu värre har en skada som man vet om. Jag menar att man upptäcker en skada och väljer ändå att chansa. Är det ok?

Är priser, uttagningar, ära och berömmelse viktigare än hästens hälsa undrar jag då. Har vi rätt att göra så, alltså rida hästarna trots ökad risk, och mer eller mindre ta risken att det inte håller? Jag fattar ju att en skada kan uppstå på tävlingen, det har säkert drabbat de flesta, men att man medvetet chansar, om det är en mindre tävling, eller en som känns så viktig att man tydligen tycker att det är värt risken. I slutänden är ju hästägare eller ryttare ansvariga för hästens välbefinnande. Finns det en stor chans att yttre press försätter vissa i en situation där de inte kan ta de här besluten, eller kanske det är så att egen press eller vilja att lyckas får vissa att bortse från den ökade risken?

15666106_10154480613723277_1259697462_n

Jag har själv råkat ut för en skadad häst, och jag bannar mig själv att jag inte följde min instinkt, dock visste jag inte om att det var något på gång, men tog en väg som jag inte normalt sett hade gjort. Därifrån till att medvetet starta trots indikationer är en bit ändå. Nästa grej som får mig att gå i taket är att det inte sällan är så att man försöker dölja detta utåt, och leker hjälte efteråt. Låtsas att man drog hästen ur tävlingen osv, fast det i själva verket var så att den skadan den hade helt enkelt stoppade hästen från att fortsätta eller starta. Jag vet dessutom att chansningar tas med vetskap hos ansvariga. Det är anmärkningsvärt, och borde leda till påföljder. Ämnet är lite tabu, känns en aning som samma anda som råder i det jag nämnde innan. Vissa försvarar eliten och vill göra den oåtkomlig, andra fördömer den. De som fördömer den förlöjligas ofta för att främja de oåtkomliga. Vi vill väl alla hästarnas bästa egentligen, så jag förstår inte motsättningen riktigt.

Ja, nu är det här året snart slut, och vi har massor av roligt att se fram emot, så man ska kanske inte fördjupa sig i en massa problem. Blir att jobba rätt hårt de sista dagarna av året, så nu ska jag spara min energi till det.

Hoppas alla får sköna helger, och att vi hörs nästa år om inte annat

Ciao Anna

 

11043227_10153082840468277_3632555226779860062_n

Ett långt år

Ja alla år är väl lika långa kan man tycka, men vissa känns längre än andra.

Ska väl inte klaga egentligen, har ju haft en massa kul också, och en del framgångar, men det har varit lite extra tungt av några anledningar.

Ekonomin blev lite ansträngd förra året när jag blev blåst på en ponny, som kom till oss efter en tandoperation, som senare visade sig inte läka bra. Den hann bli såld, och ägaren tog inget ansvar, så jag fick betala tillbaka den själv, där försvann min buffert. Ganska tufft att jobba igen det i ett litet företag.

Efter ett par bra förmedlingar såg det ljusare ut, men så hade jag skjutit upp några egna tandproblem, som gjorde sig påminda, och det blev att sätta igång en stor operation för att få rätt på flera trasiga tänder. Asjobbigt, och är ännu inte klart. Och väldigt dyrt. Blev inte bättre när en lånehäst fick en allvarlig fraktur i skallen, och fick opereras, oförsäkrad. Bettan (hästen) var ganska dålig länge, och kunde inte äta ordentligt. Hon rasade i vikt, fick andra följdproblem, och inte förrän efter många månader repade hon sig i kroppen. Dock kämpade hon på helt enormt, och gillade att bli riden.

Vi kunde på hösten starta, och hon blev placerad på Nordiska. Hon kändes, trots allt så bra att vi kunde göra den efterlängtade 3*-debuten. Det gjorde vi i Strzegom, Polen i oktober, och det gick jättebra trots tidsfel och lite okarakteristiska hoppfel. Det kändes ändå helt fantastisk med tanke på den otroligt jobbiga sommar hon haft. (jag också med sådär en 7-8 tandoperationer)

Betty 3*

Fick pga detta litet mer tid att hoppa under våren, så Bluppan och Grey fick åka på 7-star-turné hela våren. Båda gick till slutfinal efter en massa fina placeringar på vägen. Vi avslutade försäsongen med Internationell vinst för Bluppan i 135 och placering i FinnDerby. Så himla kul. Efter det skulle hon få ta det lite lugnt, och helt plötsligt började en hovspricka spöka, som hon gått med, men inte haft ont av. Kanske sämre när den fick vila, vem vet?

Vi letade länge efter ny medarbetare, jag och Sabrina bestämde oss för att inte stressa, utan vänta tills någon bra dök upp, så hela sommaren körde vi själva, med lite hjälp av sommarjobbare av blandad sort, plus Liz på timmar. Nu har Maja anslutit , och hon är verkligen av den gamla sorten, de som vet att det krävs en massa jobb för att bli bra. Hur lyckades jag få två avdankade norskor kan man undra? Och ingen av dem hörs norsk ut 😉

15310707_10154428297093277_71829041_n

Maja med mackan i högsta hugg 😉

Tänkte nu att jag skulle försöka ta upp bloggen igen, efter lite uppehåll. Bara haft FÖR mycket annat helt enkelt. Läste förra inlägget, som då inte ens var mitt eget, utan Sabrinas bloggintrång. Det var så bra att jag undrade lite om jag ens vågade ge mig på en ny sväng. Vi får väl se hur det går. Har ju skrivit krönikor i Ridsport i tre år nu, men nu är det slut med det. Får bli en fortsättning här istället. Hoppas ni hänger med!

Mitt första år som finsk förbundstränare är över, och år två börjar. Vi har haft många väldigt fina resultat, lag på EM för juniorer, nu har vi två ryttare kvalade till Senior-EM, det ska spännande att se om vi kan få ihop ett lag, det vore bara så himla kul, och isf första gången på 25 år. Håll ögonen öppna så ska jag uppdatera.

     Porschen lite ledsen för att han bara är handhäst, Derbys första ridtur och brorsan Disse

Under hösten har Sabrina ridit in min 2-åring, Derby, som nästan är rikskändis vid detta laget, med en massa filmer från inridningen. Sabrina har även reparerat storebrors lite misslyckade inridning, så han har kommit ifatt lite. De här unghästarna ska vi fortsätta följa lite senare till våren, de är nu hemma på lösdriften, på tillväxt.

Sabrina har kommit på att unghästarna förstår grimman bättre än bett i början, och blir mer fokuserade på att gå framåt istället för att bry sig om tygeln/bettets inverkan. Derby har varit testpilot. Vi har ofta haft grimman kvar under tränset, då en del inte är så lätta att tränsa i början, så då blev det så att hon provade inverka via grimman på de som hade koncentrationsproblem. Sen behöver de lära sig ta kontakt, men vi vill absolut inte ha dem att dra sig undan bettet, vilket ofta blir fallet om man longerar med inspänningar till exempel.

Bloggintrång

DSC_8437 kopiera

Blogginträngaren och hennes partner in crime Foto: Victoria Johansson

Jaha, för ni som har missat mig så är alltså mitt namn Sabrina Söderberg och jag har varit hos Anna i 3 år. Det är jag som gör allt från att hålla Anna upptagen så hon pallar köra från Sverige till Portugal utan chaufför-byte (eller jag körde faktiskt i 1h), till att lösa alla hennes mobil och dataproblem till att rida ponnyer och vildhästar (har jag tur så åker hon lite mycket till Finland så jag får tävla lite fina hästar oxå) och alla andra uppgifter ni kan tänka er. Det är faktiskt 3 år på dagen i dag, och jag tänkte fira det hela med ett bloggintrång. Inte så svårt med tanke på att det är jag som publicerar varenda blogginlägg i vanliga fall då det brukar innebära minst stress för blogginnehavaren. Jag skall vara lite snällare än vad jag var på facebook i veckan, jag skall inte försöka byta bort hennes hästar. Många undrar varför jag har stannat kvar så länge, även om jag tror att alla som har träffat oss lite mer än i förbifarten på en tävling förstår varför. Så nu har jag listat 10 anledningar till varför jag orkar vara kvar.

1. Anna har inga barn
Det är väl ingen större hemlis att jag har lite svårt för barn. Istället har Anna en hund. Jag hade ganska svårt för henne också i början. Hon smet, hon skällde, hon försökte leka med hönsen (eller attackera om man ser det från hönsens sida), hon jagade mina skor osv.. Men hon slutade jaga mina skor, det finns inga höns  när vi flyttade, och hon skvallrar inte till Anna när jag glömmer bort henne så hon försvinner några timmar ändå. Så ja, Alice är helt klart bättre än ett barn!

Alice1

Linnéa och Alice. När jag höll på att byta bort henne i veckan upptäckte jag att jag faktiskt fick lite ont i magen. Så jag börjar faktiskt tycka väldigt mycket om Alice.

2. Anna förstår mitt matbehov
För alla som tror att Anna inte äter kan jag i alla fall säga att det gör hon. Något digestivekex på morgonen, lunch någon eller två i veckan och vääääldigt mycket på kvällen. Väldigt mycket kaffe däremellan. Inte så olikt mig (med undantag av mycket kaffe), så hon gnäller aldrig på att jag äter dåligt och matar mig ofta med bullar. Jag brukar även få komma hem på middag några dagar i veckan! Jag har dock hört från andra vägar att Anna inte tror att jag kan göra mat?? Jaja, så länge jag slipper så är jag glad!

11016818_10155253225025313_8695877548405852746_n

3. Vill jag ha hjälp, så får jag hjälp
Vill du ha något gjort, fråga den som har mest att göra. Ibland har Anna verkligen en miljon saker att göra, från morgon till kväll, vecka efter vecka. Men vill jag ha hjälp med mina hästar lyckas hon alltid att hitta tid. Hon har stått tidig morgnar (som vi båda hatar) och sena kvällar. Det löser sig alltid. Hon hjälper mig med allt. Dressyr, hoppning, terräng, rider dem osv. Hon har en förmåga att se vad varje häst har för behov. Alla frågor som ramlar in överallt. Ibland skulle hon nog helst vilja skjuta mig när jag får mina återkommande psykbryt, men hon verkar än så länge vilja ha kvar mig. Vem ska annars rida in hennes unghästar?

Ibland får vi hjälpa till 

4. Morgontrött
Ingen kan missa att Anna är morgontrött, allra mest för att man sällan ser henne på morgonen. Planerar hon att rida hästar på morgonen hos oss, så vet jag att hon är minst en kvart sen. Och det är helt okej, för det är jag också. Det betyder också att hon har full förståelse för att jag kvällar hästarna senare och går upp senare.

5. Annas hästar
Alltså har ni någonsin mött så enkla, väluppfostrade och fina hästar som Annas? Antagligen inte. Allt från att rida ut Bernie barbacka, hoppa Bluppan i grimma och grimskaft, starta fälttävlan på henne, låna Sloppy på terrängträning, trimma dem när hon är iväg, rida fram dem till tävling. Det är fortfarande hur häftigt som helst.

Bernie när han kom 3:a på SM, Blupps vinner Falsterbo Hunting

6. Humör
Glöm aldrig att knäppa kardborren på skydden efter dig, skölja bettet eller lägga saker någon annanstans där du tog de ifrån. Eller ja, det allra värsta är nog att knäppa hästen i fel sida i lastbilen, av ganska förklarliga skäl. Ja, har ni hört Anna arg någon gång så vet ni att det är svårt att missa. Både jag och hästarna har dock en konstig förmåga att stänga av det. Vi vet nog att det låter mer än vad det är och att det tar slut väldigt snabbt, och då är hon lika glad som hon var innan hon blev arg. Man behöver dock aldrig vara rädd för att prata med henne, eller ta upp något man tycker inte funkar eller är fel. Tror det är få proffs som behandlar sina anställda och elever så likvärdigt som Anna gör. Hon är alltid noggran med att vi ska vara snälla mot funktionärer. Jag minns väldigt väl när vi var utomlands och hon sa åt proffs när de försökte utnyttja mig 😉

1601062_10154560760115313_1946556900837629142_n

Något som oxå brukar ge en tråkig stämning är när man glömmer slipa… alla skären. Så ponnyn som ska ha kund ser ut såhär.

7. Snor inte mina rosa saker
Jag tror inte jag behöver skriva så mycket på denna punkten. Anna gillar orange, jag gillar rosa.

rosa

En present från Anna, jag brukar få en födselsdagspresent i förtid iförebyggande syfte sedan hon fortfarande inte kommer ihåg när jag fyller år. Jag har iofs ingen aning om när Anna fyller år heller. Och jag jobbar fortfarande med hennes julklapp. Men den är fortfarande värd att vänta på!

8. Våga vägra fläta
Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk i början. Det tar ju ändå inte så lång tid att knoppa, typ 10-15 min per häst. Men 4-5 hästar = timme. Om vi går tillbaka till punkt 4 så betyder det alltså jag får sova en timme extra på morgonen. Helt klart värt det! Vi har en facebook grupp här

9. Hästhållningen
Något som jag tycker är helt underbart är att Anna låter sina hästar vara, just hästar.  Hennes egna tävlingshästar står på lösdrift. Vi har en liten lösdrift här på Qvarnhem, de andra hästarna står ute hela dagarna. De går oftast med andra hästar. Vi rider väldigt varierat och mycket mer ute än på banan. De får mycket grovfoder och inte alls så mycket kraftfoder. Det är bara några saker, men jag tror det är en stor anledning till att vi har ett så lugnt och väluppfostrad gäng med oss överallt. Vi har i princip aldrig hästar som stressar vid insläpp t.ex.

10. Inga regler
Det låter kanske hemskt, men vi har i princip inga regler och kommer man direkt från Strömsholm är det något av det mest underbara som finns. Istället för regler har vi något som heter sunt förnuft, det funkar också väldigt bra. Ibland har vi dock ingen större självbevarelsedrift, men som tur är, så går det bara ut över oss själva!

Jag blir imponerad om Anna har lyckats läsa hela inlägget utan att ögorna brinner, jag stavar som en norsk. Wonder why?? Men jag vill i alla fall säga att jag är väldigt tacksam för de 3 åren jag har varit här och trots att “jag bara skulle stanna över sommaren” så verkar jag stanna kvar ett tag till ändå!

Funderingar

 

annablogg3

Lovely och Collie

Först litet vanliga uppdateringar, det efterlängtade fölet kom , 29 dagar över tiden, ett sto e Colmander (u Lovely Looline e Looping-Ragtime Band xx) och ser himla fin ut. Saknar litet att ha dem hemma, men vi blev tvungna att så om en hage, så det är litet ont om plats denna sommar, och jag får nöja mig med att hälsa på dem så ofta tiden tillåter, hemma hos Ann & Gerth i Årröd. Tävlingarna har gått väldigt bra, Bluppan vann en klass i Danmark, och blev 2a i en, slagen med en hundradel, och Klöver hoppade väldigt fint också. I Danmark har man inga unghästavdelningar, så det var ganska långa banor för en 5-åring. Hon har även hunnit med att vara placerad i H100, och därmed är hon kvalad till Championatet i fälttävlan till hösten.

Vi har dessutom hunnit med att rida den första deltävlingen i 7-star-touren, i Hammarö, och det gick helt fantastiskt! Även där vann Bästa Bluppan en 130, och var sen 4a i 2a 140-kvalet, och fick samma placering i finalen. Greyman fick stå för resten av helgens 130-rundor, vilket han gjorde helt super, placerad i två, och även han i finalen. Försökte dock inte slå Saras tid, då han lätt blir het, och det räckte ganska långt med hans grundtempo som i sig är högt. Kul helg, ser redan fram emot Norrköping nästa vecka.

Annablogg2

Klöver i Gärds

Vår heltidselev Roosa har flyttat till Åsum, för jobb där, och vi letar nu efter en ny satsande ryttare som vill ha plats för att utvecklas, och få rida, träna och tävla mycket. Tills dess är Lizette anställd för att sköta stallet, och det känns bra. Många har sökt, men det är svårt numera, färre verkar ha körkort, och en del har redan skaffat två-tre hästar, och vi har begränsat med boxar för att man ska kunna ha med så många. Vi tror och hoppas att det dyker upp någon lämplig under sommaren.

Fortsättningsvis har jag litet, högst personliga, funderingar kring varför det händer så många olyckor i fälttävlan numera. Tempot har alltid haft betydelse i terrängen, och för att kunna rida säkert i högt tempo, nu när dessutom banorna blivit mer och mer tekniska, krävs väldigt mycket träning och bra tajming. Sporten känns mycket mer “competitive” nu, alla vill snabbt upp i klasserna och jagar bra slutresultat. Det känns som att man inte alltid tar sig tid att känna om hästarna (och ryttarna) är färdiga för det höga tempot, och de snabba beslut som krävs för att kunna rida säkert. Jag har lärt mig att man först utbildar häst och ryttare på alla typhinder och på att efter hand kunna hoppa dem i högre tempo, nu ska alla rida på tiden från början känns det som. Varför? Jo, det krävs för att nå toppresultat. Men om man tar sig tid och utbildar rätt, så blir tiden enklare att klara efter hand. Man kan inte göra allt på en gång. Jag vet inte om man ska jämföra med hoppning, men nu gör jag det; man rider en klass först för att bli säker på höjden och svårighetsgraden, man går knappast in på ny höjd och försöker vinna omhoppningen på första försöket!

Läste ett inlägg om att det var farligt att rida i undertempo, och måste säga att det var ganska korkat skrivet. Givetvis måste man hålla ett bra tempo för att distanser ska fungera osv, men att inte jaga tiden, betyder inte att man rider i undertempo, utan man låter hästen hinna läsa frågorna, innan man ber den göra det i högt tempo. Jag tycker inte heller att det håller att argumentera med att Michael Jung eller Ingrid Klimke rider på tiden, man ska inte jämföra äpplen och päron. Nej, sätt mindre press, låt ekipagen utvecklas i rätt takt, och jaga inte runt. Oavsett vad kvalet tillåter.

Blev ett längre inlägg denna gång, dock inte massor av bilder. Fölet får komma med, och även Kannan-fölet som föddes på Irland för en vecka sen (ue Flemensfirth-Scenic)

Ciao i vårsolen

Annablogg1

Irländska fölet e. Kannan