Massor på g

Det bara bubblar i skrivtarmen, tiden räcker inte till riktigt tyvärr.

Gör ett ryck och ser om minnet är med mig. Blev ganska berörd av Bertram Allens bortplockade seger pga sporrmärke. Läste ganska många olika inlägg, och jag håller absolut med om att sporten ska vara ren och inga större incidenter får godkännas. Vad jag funderade på var dock om det verkligen ska vara så att de signaler vi skickar ut är att ett litet sår, (skulle ju kunna vara ett skrapsår någon annanstans) ska räknas som djurplågeri? Har hästen ont av det? Ok, vi kör på nolltoleranslinjen. Annars kan vi få situationer där korrupta domare dömer till sina länders ryttares fördel osv. Vi vet ju alla att vissa länder inte upprätthåller en moral som går att jämföra med den svenska, som då ibland går till överdrift åt andra hållet..  Nu hade detta inget med någon svensk att göra vad jag vet, jag bara jämför i största allmänhet.

Hoppar litet snabbt över till en internationell fälttävlan vi var på under året, där en häst går i mål med näsblod (och har synligt gått ca halva banan med det) och dessutom såg ovanligt trött ut. Det var en häst som många av oss sett i flera år, och den brukar inte se trött ut. Till allas förvåning kommer den på sista dagens besiktning, godkänns och hoppar sedan sin banhoppning. Utan att gå in mer i detalj på detta, för jag är inte ute efter någons skinn, så undrar jag var gränserna går? Hur ska vi ha det helt enkelt? Hur ska vi kunna försvara ridsporten inför de kritiska ögon som granskar den? I relation ser dessa två situationer ganska olika allvarliga ut i mina ögon, men bedöms precis tvärtom. Ska det vara så godtyckligt?

Över till den mer privata sidan av mitt liv. Träningar, tävlingar och annat kul. Julen klarades av med halv bemanning pga en massa elever som antog mitt erbjudande om gratis lektion mot en timmes hjälp till oss när vi hoppade. På så vis fick vi alla hoppade innan jag drog på sent inplanerad hopptävling i Danmark nu i helgen som var. Förutom vanlig tävling i två dagar, så arrangerade Hilleröd en New Year Show Night på söndagkvällen. Speedklass, maskeradhoppning i lag och en Master-klass där man höjer valfritt hinder. Där kunde publiken sätta pengar på olika hinder i klassen, vi som red kunde sen vinna satsade pengar om vi klarade valt hinder, och till sist lottades fina priser ut till alla som satsat. Himla kul idé, och stämningen var på topp bland de hundratals åskådare som kommit. Tyvärr svårt att härma i Sverige pga ovan nämnda moral. Men kul hade vi.

Nu är alla på plats igen, och de nya hästarna börjar rulla in. Efter vårt nyårserbjudande fick vi fullt på ett dygn, och har nu kö igen. Vi känner oss behövda, och hoppas att vi kan glädja många hästägare med ett gäng inridna och tränade hästar under den närmaste tiden. Nu fokuserar vi på träning, och jag har bokat in träning för mig själv på Skönabäck helgen som kommer, för Annsie. Ser fram emot det. Hoppas Bluppans mugg fortsätter se bättre ut, för hon börjar bli deprimerad när hon måste gå ensam i lilla hagen, hon fattar inte alls varför hon inte får gå ut med de andra. Jag började nästan gråta idag när jag fick tvinga henne förbi lösdriften och bort till nästa dörr, fängelset enligt Bluppan. Men nu kan hon troligen gå med på träningen, så förhoppningsvis blir hon glad igen.

Vi hörs snart igen!

Working like I would die tomorrow, that’s the plan-not dying though. Not yet.

A

 

Advertisements

Ny blogg

Jag bestämde mig för att lägga ner min blogg på Tidningen Ridsport och , starta en ny, privat blogg.

Jag kör igång med veckans händelser, och litet framtidsvisioner, håll tillgodo.

Sabrina tog ledigt över jul, välförtjänt! Skjutsade henne till bussen, sen hem, och hann med en klättringstur i vår egen backe med Bettan och Klöver bredvid. Klöver var så söt, tredje vändan upp i långsam trav, då kom hon på att det var lättare att galoppera, så det gjorde hon, långsamt och fint, drog aldrig ens i grimskaftet. När jag hade kommit tillbaka hade Eva Fahlbrink dykt upp, och börjat besiktiga en häst som vi hade sålt. Köparna anslöt och tog med henne hem efter lyckad besiktning. Kul.

Jakob hjälpte mig att hoppa litet med Grey (han hoppade helt fantastiskt), som ska med till Danmark på en tävling vi blev inbjudna till i helgen. Tävlingsmänniska som man är, kunde man inte låta bli att haka på. Bettan ska med och gå bl a en masterklass, där man höjer valfritt hinder. Spännande, har aldrig ridit en sån klass. Man blir ju även beroende av vilka hinder de andra höjer… ska bli roligt. Hjälpte sen Jakob litet med en försäljningshäst, fick träna på understödjande tygeltag och hur det fungerar. Behövs ibland.

Annars har mycket tid gått åt till research och möten angående våra klagomål mot regeln M65. Som de sen spikade i en light-version, utan att bemöta vår kritik. Jag tycker fortfarande, trots en del name-dropping osv från beslutande sida, att den är förödande för svensk fälttävlan. För den enkla hästen , inga problem! OCH, ja,  alla siktar (och tränar) för att ha bättre resultat än så på olika nivåer. MEN, den drabbar den litet svårare hästen, som kanske behöver några starter för att klara av en bra dressyruppvisning, eller hoppning. Och den hästen behöver kanske se litet större arenor för att bli stabil där, det räcker inte med 3-4 tävlingar hemma (i bästa fall, och ingen regnar bort) för att få den rutin som krävs. Regeln utestänger oss nordbor från bra tävlingar i Polen och Tyskland t ex (om man inte som svensk bor i Tyskland)  och egentligen säger den bara var man geografiskt får tävla, om man i första läget är kvalificerad för internationell start. Vi jobbar vidare på detta. Inte nöjda. Ett av argumenten jag läst var att vi fått fler starter internationellt (troligen inte pga M65 dock), frågan är ju om målet inte bör vara fler hästar som stannar länge i toppsporten, DET måste ju vara nyckeln till medaljer på mästerskap! Då kan vi inte pressa hästar att gå för fullt på dåliga underlag. Går ju inte att jämföra med ryttare som bor i England eller längre ner i Europa, med tillgång till tävlingar varje helg.

Vi sålde en massa hästar precis nu innan jul, så pga bokade boxar i februari la jag ut ett nyårsspecial, med rabatt på utbildning/inridning. På ett dygn fick vi proppfullt! Jätteroligt, även för Sabrina, som startat eget. Jag fick bl a en ny-gammal kund, Marie Hedhman, som ägde hingsten Blue Talk xx 917, som jag red åt tidigare ägare Christer Schildt på Ljungstorp, samtidigt som Eighty Eight Keys xx. Vi tävlade i dressyr, hoppning och fälttävlan. Sen köpte jag, med hjälp av Claes-Ebbe Alwén, BTs helsyster Blue on the Turf, som sen har blivit grunden till min nuvarande avelsverksamhet. Mer om det en annan gång. Nu litet jul och roliga elever som kommer och tränar.

Har kört igång stenhårt med träningar i Finland, både privata och med de olika landslagen. Ser bra ut så här långt, många lovande ekipage. Min förhoppning för framtiden är att kunna få ihop lag, helst på alla åldersnivåer. Vi jobbar på det, alla verkar taggade.

Ha det så bra med ert julfirande!

Ciao Anna the boss