Funderingar

Först litet vanliga uppdateringar, det efterlängtade fölet kom , 29 dagar över tiden, ett sto e Colmander (u Lovely Looline e Looping-Ragtime Band xx) och ser himla fin ut. Saknar litet att ha dem hemma, men vi blev tvungna att så om en hage, så det är litet ont om plats denna sommar, och jag får nöja mig med att hälsa på dem så ofta tiden tillåter, hemma hos Ann & Gerth i Årröd. Tävlingarna har gått väldigt bra, Bluppan vann en klass i Danmark, och blev 2a i en, slagen med en hundradel, och Klöver hoppade väldigt fint också. I Danmark har man inga unghästavdelningar, så det var ganska långa banor för en 5-åring. Hon har även hunnit med att vara placerad i H100, och därmed är hon kvalad till Championatet i fälttävlan till hösten.

Vi har dessutom hunnit med att rida den första deltävlingen i 7-star-touren, i Hammarö, och det gick helt fantastiskt! Även där vann Bästa Bluppan en 130, och var sen 4a i 2a 140-kvalet, och fick samma placering i finalen. Greyman fick stå för resten av helgens 130-rundor, vilket han gjorde helt super, placerad i två, och även han i finalen. Försökte dock inte slå Saras tid, då han lätt blir het, och det räckte ganska långt med hans grundtempo som i sig är högt. Kul helg, ser redan fram emot Norrköping nästa vecka.

Vår heltidselev Roosa har flyttat till Åsum, för jobb där, och vi letar nu efter en ny satsande ryttare som vill ha plats för att utvecklas, och få rida, träna och tävla mycket. Tills dess är Lizette anställd för att sköta stallet, och det känns bra. Många har sökt, men det är svårt numera, färre verkar ha körkort, och en del har redan skaffat två-tre hästar, och vi har begränsat med boxar för att man ska kunna ha med så många. Vi tror och hoppas att det dyker upp någon lämplig under sommaren.

Fortsättningsvis har jag litet, högst personliga, funderingar kring varför det händer så många olyckor i fälttävlan numera. Tempot har alltid haft betydelse i terrängen, och för att kunna rida säkert i högt tempo, nu när dessutom banorna blivit mer och mer tekniska, krävs väldigt mycket träning och bra tajming. Sporten känns mycket mer “competitive” nu, alla vill snabbt upp i klasserna och jagar bra slutresultat. Det känns som att man inte alltid tar sig tid att känna om hästarna (och ryttarna) är färdiga för det höga tempot, och de snabba beslut som krävs för att kunna rida säkert. Jag har lärt mig att man först utbildar häst och ryttare på alla typhinder och på att efter hand kunna hoppa dem i högre tempo, nu ska alla rida på tiden från början känns det som. Varför? Jo, det krävs för att nå toppresultat. Men om man tar sig tid och utbildar rätt, så blir tiden enklare att klara efter hand. Man kan inte göra allt på en gång. Jag vet inte om man ska jämföra med hoppning, men nu gör jag det; man rider en klass först för att bli säker på höjden och svårighetsgraden, man går knappast in på ny höjd och försöker vinna omhoppningen på första försöket!

Läste ett inlägg om att det var farligt att rida i undertempo, och måste säga att det var ganska korkat skrivet. Givetvis måste man hålla ett bra tempo för att distanser ska fungera osv, men att inte jaga tiden, betyder inte att man rider i undertempo, utan man låter hästen hinna läsa frågorna, innan man ber den göra det i högt tempo. Jag tycker inte heller att det håller att argumentera med att Michael Jung eller Ingrid Klimke rider på tiden, man ska inte jämföra äpplen och päron. Nej, sätt mindre press, låt ekipagen utvecklas i rätt takt, och jaga inte runt. Oavsett vad kvalet tillåter.

Blev ett längre inlägg denna gång, dock inte massor av bilder. Fölet får komma med, och även Kannan-fölet som föddes på Irland för en vecka sen (ue Flemensfirth-Scenic)

Ciao i vårsolen