blogg2
Maja och tillridningshästen Jolle

Efter en rätt jobbig vinter, både väder-och jobbmässigt, är man rätt stolt att man fått ihop allt ändå. Ska inte ha långa utläggningar om hur synd det var om oss när Sabrina blev skadad, för att inte tala om hur synd det var om henne. Vi kämpade på, och otroligt många människor har hjälpt oss, så vi har tagit oss igenom det. De sista, mina egna litet eftersatta 4-åringar fick åka till anläggningen idag, för vidareutbildning. Värre saker har väl hänt än att ett par 3-åringar fick förlängd vintervila. De har konditionstränat en del själva i lösdriften, så nu är de mer än redo för nya uppgifter.

 

Jag har tänkt en del på den debatt som pågår om allt från nosgrimmor, hästarnas form, nu senast en artikel i Danmark där författaren jämför tävlingshästar med burhöns och cirkuselefanter. Reaktionerna är häftiga, och många inom sportens olika grenar och falanger engagerar sig i att hacka ganska hårt på angriparna. De som framför kritiken får höra att de är bushriders och andra typer av hästmänniskor tillhörande andra rum än ridsportens fina.

Nu ska jag vara ganska tydlig. Jag tror på fasta gränser. För barn, djur, i uppfostran osv. Om man klemar i uppfostran så blir individen förstörd, bortskämd och tar sig friheter. Om vi handskas med stora djur gäller det att de samarbetar. Att de har en ledare som de vill följa. Jag tycker inte att det är konstigt, eller något slags djurplågeri, även om man måste säga ifrån ibland. Kan gälla säkerhet, och jag tror på att djur mår bäst av att ha en ledare.

När det sen kommer till att tävla så tror jag att vi är på väg in i en framtid där det inte kommer att vara ok att behandla eller hålla djur hursomhelst. Hur små boxar eller hagar får de ha? Hur mycket ska de få komma ut? Får vi tvinga dem till vad som helst för att uppnå vissa resultat? Jo, jag vet att det finns riktlinjer om boxar och hagar osv, men var kommer gränsen att dras för vad vi kan göra, och hur länge kan det pågå? Vissa anser att den moderna hästen är avlad för att stå i ett stall om man hårddrar det. Visst, de kanske är litet känsligare nu än för 30 år sedan, men det tar mer än 30 år att ändra ett djurslags behov och beteende.

Ska man acceptera att hästar får beteendestörningar, upprepade koliker, blir bukopererade mm, bara för att någon tror och tycker att de måste bo i en box större delen av dygnet? En del hästar fodras med mer kraftfoder än grovfoder. Ska det anses ok, bara för att någon tror att en fet häst som är blank automatiskt är i fint skick? Jag har förstått att det finns de som tror att man kan fodra en tävlingshäst med 5 kg kraftfoder och 6 kg hö.

Jag ska gå litet mot strömmen här och säga att jag tror och tycker att vi måste fundera på hur vi ska hantera och hålla tävlingshästar i framtiden. Markerna blir infekterade pga för små ytor. Hästar blir stressade av långa resor och annat, behöver återhämtning. Om vi försvarar oss med näbbar och klor varje gång någon islandshästryttare, eller annan med i våra ögon avvikande iakttagelser, och mer eller mindre idiotförklarar dem, så är vi nog på fel spår. Jag förstår mer än väl vilka ekonomiska intressen som finns i ridsporten. Hur gärna man vill att den där investeringen går hem. Hur mycket man kan riskera för att ens dotter, eller någon annan man supportar, ska lyckas. Det kommer inte att vara ok i framtiden att det är på bekostnad av hästarna.

shammy och max

Jag tävlar själv på relativt hög nivå, och visst har man gått på en nit, gjort en felbedömning osv. Ingen är felfri. Jag är ganska säker på att mina hästar gillar sitt jobb. Jag försöker hitta det de gillar bäst och låta dem göra det. Passar det inte in i mitt liv, så väljer jag ibland att sälja någon häst, för att den ska få fortsätta göra det den är bäst på. Sen hatar jag att sälja mina egna, även om mitt jobb delvis är att sälja andras, men det är en annan femma.

Nu närmar sig utomhussäsongen, som i alla fall jag ser fram emot. Ska bli kul att komma vidare med alla roliga utbildningshästar som vi har just nu, bl a ett gäng 4-åringar från Jumper, via Sylve. De är ute och tränar upp sig för framtiden med en del kul övningar i terrängen. Hoppas vi hörs snart igen!

blogg
Sylves 4 åring Idool e. Zirocco Blue – Emilion

Leave a comment